Kyrkan tog laxfisket från samerna

Tätorten Matfors väster om Sundsvall har fått sitt namn av att där fanns utomordentligt rik tillgång till lättfångad lax. Sak samma har gällt de flesta floder i Sverige, inte bara i Norrland utan även i till exempel Halland.

Luleälven, 460 kilometer lång, var redan på 1300-talet känd för sin fina laxtillgång och även på slutet av 1800-talet så betydelsefull, att laxfisket stod för 80 av Luleå stads inkomster. Uppsala universitet, för att ta ett annat exempel, har byggts med skattepengar från laxfisket.

Under laxens lektider fångades den effektivt med nät och med skickligt byggda fällor, pator, som ledde in laxen genom häckar och portar till fångstbassänger på flera hundra meter, där fisken bara var att håva.

Lax var under 1800-talet och under lång tid bakåt så vanlig vardagsmat, att drängar och pigor stundom lyckades få inskrivet, att de skulle slippa den maten en 1 dag i veckan! För lokalbefolkningen i Norrland inklusive de nomadiserande samerna gav laxfisket en stor trygghet och för samernas del betydde det bland annat, att de kunde vara rätt så stationära stor del av året och inte behöva ha så många renar.

Drotsen Knut Jonsson Den heliga Birgittas morbror garanterade via brev år 1328 samerna jakt- och fiskerätt. Men den mäktiga kyrkan lade sig i laxfisket. Med biskoparna i spetsen och med stora följen drängar lade kyrkan beslag på laxfisket, område efter område längs norrlandsälvarna. Detta hade en förödande inverkan på lokalbefolkningens och samernas försörjningstrygghet. Det tack vare laxtillgången någorlunda stationära levnadssättet - som bland annat möjliggjorde renmjölkningen, ytterst arbetskrävande med daglig samling, apterande av dihinder för kalvarna och så vidare - fick bytas mot långtflyttande helnomadism.

Medlemmen i Vilhelmina södra sameby, Sigvard Nilsson:
"Som barn upplevde jag hur renarna kom ner till skogslandet. Så till Strömsund eller Åseletrakten. Så småningom började de att invadera Lyckseletrakten och renhjordarna blev allt större - basfödan i älvarna hade nästan helt försvunnit. Norrbottenslapparna har ej varit vid kusten förrän på senare år ".

Idag är laxtillgången minimal jämfört med 1800-talet och tidigare. Huvudorsaken är ett finna i timmerflottningen, som satte fart från mitten av 1800. Fångstredskapen decimerades till nära noll av denna hantering, och de stenkistor som byggdes för att underlätta timmerflottningen, bidrog även de till att försämra laxfisket. När timmerflottningen upphörde och man övergick till vägtransporter, försökte man återställa laxfisket, men för sent. Därtill har även vattenkraften bidragit - av Luleälvens 460 kilometer är endast 40 kilometer laxförande. Från Boden till havet.

Att kyrkan etablerade sig i norr skedde i huvudsak av materiellt intresse på bekostnad av många människors levnadsvillkor. Kyrkan har aldrig varit speciellt vänlig mot samerna!

Av Mats Hägglöf 29 jan 2009 13:30