Vi säljer ut vårt land - och ökar stressen

Företaget som tar över SL är kinesiskt och heter MTR och är världsmästare i punktlighet. Veolia, som skött driften i tunnelbanan de senaste åren, klarade inte av hetsen. MTR var det billigaste och bästa alternativet, av de åtta som sökte SL-driften under de närmaste åtta åren. 99 av tågen i Honkong kommer i tid. Mer personal i tåg och vagnar och på perronger utlovas också, dessutom ska stationerna bli renare.

Jag frågar mig; varför kan vi inte klara vår egen service i Sverige? Kanske en urdum undran, men för mig befogad. Varför måste man hyra ut en tjänst till Hongkong, när det är så stor arbetslöshet i Sverige? Kan vi inte hålla rent i tunnelbanan själva? Vad är det för renhet man eftersträvar och vem är det som begärt att det ska vara renare i tunnelbanan och att tågtiderna ska passas bättre? Är det människor på språng mitt i karriären? Visst är det bra om tågen kommer i tid, men måste kineserna sköta det åt oss?

När jag var barn och ungdom kom alla tåg på utsatta tider och vad jag kommer ihåg, var även nerskräpningen mindre.

Dessutom ska man snart kunna tjäna en timme, när man åker till Malmö, om man vidtar vissa åtgärder som att rusta upp stambanorna och höja hastigheten på tågen. Banverket diskuterar det just nu. Tågen ska inom en snar framtid klara 250 km/tim, men då behöver man köpa in nya tåg. Inte nog med det, man ska bygga höghastighetsbanor också, där tågen kan gå över 300 km/tim. Det kommer att dröja 20-30 år, innan de banorna är färdiga. Då kanske man slipper vara med om det.

Jag undrar bara, är det detta som kallas utveckling? Vi försöker komma ifrån stress och vet att stress inte är ett dugg bra för människan. Samtidigt tvingas vi till mental stress genom att folk vill komma fram fortare och fortare. På grund av det här måste vi sälja ut vårt land, och även öka kommunikationshastigheterna så att man ska flyga fram.

Vad är det som är bra med att vi kommer fortare fram? Vad ska vi göra med tiden som blev över? Vad spelar det för roll, om vi får vänta på tåget ibland, bara det inte blir för ofta? Vad är bäst för oss människor?

Jag skulle vilja ha ett personligare samhälle, där man har personal som skriver kvitton i affären, som man gör i Indien, rikligt med servicepersonal överallt där man handlar, som man har i USA, små kvartersbussar som så gulligt och praktiskt åker omkring i närområdet och jag skulle önska att dörrklockan ringde lite oftare av oväntade besök och att det inte fanns så många tv-kanaler och att mobilerna slutade innehålla allt man kan tänka sig av moderniteter. Många vet inte ens hur man använder en mobil eller tv. Samhället håller på att inriktas enbart på teknokrater.

Samhället springer ifrån oss. Det går så fort. Jag hinner inte med. Mitt förut så mysiga centrum där jag bor, är nu brittisk egendom. Det är ett stelt och kantigt centrum, med miljoner prylar och människor som väntas köpa alla dessa. Ingen verkar särskilt imponerad. Inte vi som bott trettio år i området i alla fall.

Jag skulle önska att Kinas ekonomi blomstrade - i Kina, men inte här i Sverige och jag behöver inga höghastighetståg heller, för att bli en mer harmonisk människa.

Jag vägrar att jaga och jäkta genom livet.

Av Pia Isaksson 22 jan 2009 12:31