Sakna eller sörja

Min mamma och jag sitter på en av våra förmiddagsfikor som vi har ibland och pratar om livet och dagen. Just idag är hon lite dämpad och jag märker på henne att det är något hon vill prata med mig om. Hon är lite till åren kommen och min pappa är död sedan några år tillbaka och hon är ensam, även om hon via oss inte är det. Hennes kropp börjar säga ifrån på olika sätt att den börjar bli trött och hon mer än en gång sagt att hon nog inte lever så länge till.

Jag är den enda av döttrarna som bor i Sverige så det känns nog naturligt för henne att ta upp döden med mig. Medan jag hämtar mer kaffe tar hon sats och börjar berätta för mig hur hon gärna vill ha den dagen hon inte längre finns här. Det handlar om lite praktiska saker och så avslutar hon med att säga:
"Jag vill inte att ni sörjer mig".
"Att sörja är den kvarvarande människans egotripp," säger jag spontant.
Hon tittar lite forskande på mig över sina glasögon och undrar vad jag menar.

Jag förklarar att jag tror att det är en skillnad på sorg och saknad. När vi sörjer någon är det vår egen sorg över att den människan inte finns kvar. Vi önskar för egen del att den människan ska stanna kvar i livet för att fortsätta ge oss något, men när vi saknar någon är det något annat. Då lever vi vidare utan allt vad det destruktiva sorgen bär med sig och känner istället en befrielse att den människan slipper det lidande den haft i slutet.

När det gäller olyckor och snabba dödsfall kan vi känna att det var tråkigt att den människan inte fick leva klart och det är därför lättare att sörja den människan. Kanske har det med tillit till livet och alltet att göra, jag vet inte. När vi sörjer är det som om vi inte kan leva utan den människan men när vi saknar den tar vi till oss det positiva den människan förmedlade.

Det samma handlar livet om, vi kan sörja det som aldrig blev av och då kan vi inte riktigt släppa taget om våra förluster eller våra egna dumheter att inte ta det där beslutet som kunde förändrat livet. Och vi kan sakna en period därför att den gav oss mycket glädje och harmoni.

Ett nytt år börjar snart och jag kommer inte att sörja det som inte blev av utan tänka med glädje på det som komma skall. Jag saknar sommarens varma vind som smekte mig, och jag saknar ögonen som vilade på mig i kärlek en kort stund, men jag sörjer inte att jag ville annat och går vidare helare och med fortsatt nyfikenhet.

Min mamma?
Hon andades ut och med ett litet glädjerop höll med mig helt och fullt.

Gott Nytt År på er alla

Av Birgitta Stiefler 27 dec 2008 21:16