Kärleken eller karriären?

I takt med att det inte längre räcker med att vara en hederlig, hårt arbetande och god anställd, krävs en utbildning av toppklass om man vill komma någon annanstans än till ICA och lite längre bort än till orten man är född på, i sitt liv.

Det jag vill komma till är att utbildning är det viktigaste man kan skaffa sig i ett samhälle som skriker efter den högsta kompetensen, med den bredaste utbildningen, hos de främsta av de allra främsta. Eller?

Tills för tre år sedan hade jag utan att tveka och med minimal betänketid, svarat ja på den frågan. Idag är jag inte lika säker. Jag har nämligen upptäckt något som kan vara större och viktigare om man vill nå oanade höjder i sitt liv. Kärleken. Faktiskt. Jag tror det. Detta resonemang för mig osökt in på nästa fråga som upptar hela mitt medvetna och undermedvetna jag för tillfället. Går utbildning automatiskt före kärlek?

Tills för tre år sedan hade jag utan att tveka och med minimal betänketid, svarat ja på den frågan. Också. Idag är jag inte lika säker. Jag träffade nämligen mitt livs kärlek för tre år sedan. Och nu vet jag inte vilket som borde gå först; utbildning av toppklass, eller den stora, den största, kärleken. Skulle det bekymmersfritt gå att kombinera dessa två, är det då per automatik receptet på ett lyckat liv med ett lyckligt slut? Och om det inte går, betyder det då slutet för en kärlek som fortfarande brinner med full styrka?

Oavsett vilket svar blir, tror jag det blir vanligare och vanligare bland unga i Sverige att bo långt ifrån den de älskar. Distansförhållanden är det senaste.

Den nionde december nu i år, alltså för mindre än en vecka sedan, fick min pojkvän och jag svar på våra ansökningar till högskolan för våren 2009. Jag kom in på JMK, institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet. Hurra för mig! Min pojkvän kom in på läkarlinjen - i Linköping. Hurra för honom!

Hurra för oss?

Eftersom han omöjligt bör, eller för den delen vill, tack nej till en chans om en ljus framtid som läkarutbildningen kan ge honom, och eftersom jag inte vill ge upp mina drömmar till förmån för hans, tvingas vi snart gå skilda vägar. Det jag nu tänker på, är huruvida vi ska klara denna prövning eller inte.

Samtidigt som jag är glad för oss båda, kan jag inte låta bli att känna ett visst sting av ilska, frustration och avundsjuka.

Ilska, för att det känns så orättvist att värdelösa betygssystem och knappa utbud på diverse studieorter har gjort att vi inte kan plugga på samma plats.

Frustration, för att jag inte vet vad framtiden har i sitt sköte och för att det till viss del är utom min makt att påverka den.

Slutligen avundsjuka, för att allt strålkastarljus hamnar på honom, vart han ska flytta, vad han ska bli, vilka nya kompisar han kommer få och hur kul han kommer att ha det.

Men mest av allt känner jag en stor sorg. En sorg för att den snara framtid jag har sett framför mig, om bara ett par veckor kommer se helt annorlunda ut än den i mina drömmar. En sorg för att den jag älskar mest i hela världen och som jag vill vara med i resten av mitt liv, snart inte kommer vara så nära som jag är van vid, och vill ha honom.

Visst förstår jag att det här kan verka banalt, överdrivet och till och med larvigt. "Linköping ligger ju så nära Stockholm, det tar bara två timmar med tåg, ni kan ses varje helg, och ert förhållande överlever allt ska du se."

Det där, och otroligt mycket mer, har jag hört människor i min närhet säga för att få mig på andra mer positiva tankar. Jag vet allt det där. Jag är inte dum. Det handlar inte om logistik. Det handlar om vad man bör offra för att uppnå det viktigaste här i livet.

Är ett distansförhållande början på något nytt, eller innebär det slutet på något gammalt? Den frågan får jag svar på ett par månader in i 2009, kanske tidigare, kanske senare, men ungefär vid den tidpunkten. För då har det antagligen gått tillräckligt lång tid för att se åt vilket håll det lutar.

Förhoppningsvis är det ett svar som tar mig längre bort än ICA och ut i den stora vida världen.

Av Moa Jörnmark 15 dec 2008 15:14