Låt SAAB och Volvo gå i konkurs

Inte ens under den längsta högkonjunktur världen skådat har SAAB:s personbilar klarat av att visa vinst. Senaste gången var 1995 och då var vinsten blygsamma 5 miljoner kronor. Efter den storstilade prestationen kan SAAB visa upp en samlad förlust under tretton år på närmare 26 miljarder. SAAB är med andra ord en klart pålitlig förlustmaskin och varje bil man producerat sedan 1995 har medfört en förlust på ca 17.000 kr.

Detta amerikanska konkursbo, skall nu den svenska staten försöka rädda med ytterligare miljarder för att bolaget skall övervintra innevarande lågkonjunktur så att man förhoppningsvis vid NÄSTA högkonjunktur skall göra vinst. Ett mer ointelligent och dödfött projekt att satsa skattebetalarnas pengar på är det svårt att ens fantisera fram. Det på 70-talet totalt misslyckade varvsstödet framstår vid jämförelse som både framsynt och verklighetsanpassat.

Dessvärre tycks nu de flesta beslutsfattare ha drabbats av kollektiv och momentan hjärndödhet och hyllar entusiastiskt stödet, som om inte varande höjden av statlig ingenjörskonst, så åtminstone en helt nödvändig åtgärd.

Hur är det då med Volvo och dess vinster? Tjaa, bättre förvisso än SAAB:s, men ändå ingen direkt höjdare. Det sista vinståret för Volvos del var 2005. Då bidrog Volvo till Fords årsvinst med 267 miljoner dollar. Inte ens då särskilt imponerande i förhållande till omsättningen.

Sett i ett eget perspektiv kan Ni själva försöka komma på några egenskaper hos SAAB och Volvos bilar som gör dessa tekniskt eller på annat sätt unika och som inte finns hos andra bilar? Nej, jag förstår, att vem som helst har svårt att hitta sådana. Tidigare kunde Volvo leva högt på ett hyggligt unikt säkerhetstänkande och SAAB på att vara innovativa när det gällde utvecklingen av turbomotorer. Men det är historia nu. Världen har sprungit ifrån både Volvo och SAAB.

Personbilsbranschen i världen har under många år karaktäriserats av en massiv överproduktion och inte minst inom det segment Volvo och SAAB återfinns. Inte sällan har det varit en följd av att diverse länders politiker, likt de nationella flygbolagen, sett bilmärken som symboler för nationell prestige och därför gött och stött branschen på alla möjliga sätt.

Apropå nationell prestige tycks man i Sverige också ha förträngt att Volvo och SAAB är ägda av Ford och GM. Svenska skattepengar skall alltså ges till de amerikanska ägarna!

Hur nu bolagen hamnat i den här situationen och framför allt; hur skall man hjälpa alla som nu hotas av sparken, är en helt annan diskussion. Men bidrag till att göra fler bilar som inte behövs är lika smart som att pinka i byxorna för att söka värme när man fryser.

Börja istället med att konstatera fakta. Dvs att SAAB och Volvo inte har något som helst existensberättigande och att man under en längre tid producerat fel bilar i förhållande till vad konsumenterna efterfrågat. Detta faktum ändrar inget statligt stöd i världen på och därför är stödet meningslöst och totalt kontraproduktivt.

Eller förväntar man sig att pengarna hastigt och lustigt skall få SAAB och Volvo att klämma fram bilmodeller som världen ropar efter? Dvs det som det som de amerikanska ägarna, med sina åtminstone tidigare, gigantiska resurser, inte själva klarat av på åratal. Det är kanske därför som 3 miljarder avsatts till forskning och utveckling i ett särskilt statligt bolag till ackompanjemang av det felaktiga - men tröstande - påståendet om att svensk ? bilindustri ändå är världsledande när det gäller miljöutvecklingen inom branschen.

Hjärngröten i tänkandet bakom stödet slås bara av ropen från vissa att staten skulle ta över verksamheten och slå ihop Volvo och SAAB för att därigenom via demokratiskt fattade beslut i riksdagen få fram en superbil som världen skulle köpa som tokar.

Till sist. Bara det faktum att andra länders regeringar, med en mer livskraftig bilindustri än den svenska, går in och stöttar sin bilindustri med gigantiska belopp, borde i sig vara skäl nog för att den svenska regeringen skall avstå.

Av Lars Nilsson 14 dec 2008 10:27