Den ständigt utsatta äldrevården

Det har skrivits en hel del om äldrevården, och nu senast har Aftonbladet haft en artikelserie denna veckan om de äldres situation, där man på första sidan kan svara på frågan "Tycker du äldrevården måste bli bättre". Idag, den 29 november, har 145243 personer sagt ja till detta.
När jag läser den frågan kan jag inte svara, för vad är det som ska bli bättre inom äldrevården? Är det dåligt utbildad personal som behandlar de äldre dåligt, är det kontinuiteten inom hemtjänsten som är dålig eller finns det för få äldreboenden?

Jag tror för egen del att de som beslutar i detta land inte har haft någon framförhållning när det gäller ökningen av de äldre. Vi står med för få platser inom äldrevården och det finns ingen valmöjlighet. Nog för att man kan säga mycket dåligt om sjukhemmen som fanns för tjugo år sedan, men de fyllde en funktion för de som var så fysiskt och psykiskt dåliga att de inte kunde klara sig själv. Jag säger inte att vi ska ha tillbaka den modellen men det enda som finns idag är särskilt boende och dit kommer alla som inte kan vara hemma längre. Det betyder att man blandar all sköns demenser med klara och adekvata människor som överstigit en viss ålder. Dessa människor vill självklart inte vara tillsammans med sjuka som exempelvis har en demens som gör dem aggressiva och verbalt oberäkneliga.

De flesta kommuner har idag korttidsplatser som ofta beläggs med äldre som behöver komma hemifrån en vecka eller två. Detta kallas växelvård och det finns för att avlasta de anhöriga som vanligtvis passar sina sjuka makar. Kommunerna har mycket att vinna ekonomiskt på att de gamla får stanna i sin hemmiljö, men de som drabbas är de som är i behov av korttidsvård. Det kan vara äldre som bor hemma men som under en kort tid skulle behöva byta miljö, det kan vara äldre som råkat ut för en fraktur och behöver rehabiliteras och det kan vara de som haft en CVI och behöver extra vård och hjälpmedel innan de kan återvända till sin hemmiljö. Dessa människor vill inte gärna vistas med dementa, vilket är fullt förståeligt.
I många kommuner har man dessutom ordnat palliativa platser så man slipper betala verksamhet på annan ort. Ofta har man dessa platser på äldreboende eller på korttidsavdelningar vilket är helt absurt. Man kan, enligt min mening, inte lägga svårt sjuka och döende patienter med anhöriga på en avdelning för äldre. Dessutom behövs det kompetent personal och en högre personaltäthet för att ha tid med den psykosociala vård den palliativa vårdgruppen behöver.

Hemtjänsten är full av välutbildad och omhändertagande personal som verkligen är eldsjälar, och det gör mig ont när jag läser att de inte skulle bry sig eller gör sitt arbete på ett bra sätt. De har numera ett tufft arbetsschema där både deras körsträcka och arbetsinsats räknas i minuter, sedan kvittar det om det är midsommar eller snöstorm ute. Undersköterskornas utbildning har förändrats och de får numera inte ta några som helst beslut själva utan måste ringa till en sjuksköterska först. När jag blev färdig undersköterska fick vi lära oss att tänka och ta egna beslut, men så är det inte mer vilket också gör att vården blivit mer tungrodd än tidigare. Jag som idag är sjuksköterska blir ständigt uppringd av undersköterskor som undrar om de kan ge Fru Persson en alvedon och det på trots av att hon står på detta vid behov. Sådana beslut togs av undersköterskor förr.
Så visst måste deras utbildning förändras och deras kompetens måste erkännas, för många har mycket kunskap som de tyvärr inte kan praktisera.

Vi botar sjukdomar på ett sätt vi aldrig gjort innan och de äldre äldre blir fler. De som sitter i toppen och tar beslut har inte erkänt detta och nu sitter vi i en situation där det inte finns någon valmöjlighet för de äldre och där det inte finns tillräckligt med välutbildad personal.
Det finns mycket som behöver bli bättre men jag kan nog med all säkerhet säga att personalen på golvet gör ett fantastiskt arbete och det gör mig ledsen när man klagar på dem. De har inte mycket att säga till om utan följer med och gör ett så gott arbete de kan med de resurser de blivit tilldelade.

I slutändan handlar detta, precis som allt annat, om pengar och värderingar. Kanske behövs det mer pengar till kommunerna så de kan förändra sin äldrevård eller kanske handlar det om omfördelning av pengar. Dessutom handlar det om hur vi själva vill bli behandlade på ålderns höst, den dagen vi måste förlita oss på andra.

Av Birgitta Stiefler 29 nov 2008 12:10