Prosumenter, anvesterare och Open Source

Med några här publicerade artiklar, så har jag försökt att få igång en diskussion om att en del av de befintliga sociotekniska infra- systemen bör utvecklas i takt med tekniken, eller kanske t.o.m. ersättas med avsevärt bättre optimerade system. Redan på 1980-talet skriver Alvin Toffler om prosumenter producerande konsumenter och senare har det skrivits om anvesterare användande investerare.

Citat: "I wikinomin är det användarna som producerar och investerar sin kunskap och tid. De är prosumenter eller anvesterare".

Men "Open Source Marketing" behöver naturligtvis inte bara gälla sådant som sker via datanät och cyberrymden. Att anvestera för att minska kostnaderna och utgifterna bör vara angeläget inte minst för alla som bedriver använder olika saker, utrustningar, byggnader och anläggningar för inkomstbringande verksamheter. Att eftersträva lägsta möjliga anvesteringskostnader, utan att göra avkall på andra aspekter är enbart till fördel för verksamheten.

Bönder som bedriver lant- och skogsbruk bör kunna bli typiska anvesterare. Rimligtvis bör det i princip vara faktiskt möjligt för miljoner bönder världen runt, att via gemensamma "paraplyorgan" teknikupphandla och avropsavtala direkt från samarbetsvilliga legoföretag och underleverantörer.

Legoföretagen och underleverantörerna bör med långsiktiga samarbetsavtal, kunna bearbeta och ytbehandla standardmaterial till enkelt och direkt monterbara delar, standardiserade fästelement och en mångfald av OEM-enheter till successivt allt lägre och lägre kostnader.

Internet används förstås då som gemensamt IKT-nav, där varje bondby beställer genom att kryssa i beställningarna och deponeringen av betalningen, innan några nya batchar börjar tillverkas. Långsiktigt är det naturligtvis helt avgörande att allt sker så autonomt som möjligt och då genom att eliminera och reducera kostnadskrävande mänskliga arbetsinsatser så långt som möjligt.

Monteringen sker lämpligen i monteringshallar som gissningsvis byggs inom lagom avstånd från där tillräckligt många verksamheter bedrivs i tillräckligt stor omfattning. Inom tillfartslederna till städer och storstäder med många stora villaområden, så blir det förstås även många fler än bönderna som passar på att beställa och hyra in sig i monteringshallarna. De flesta av de boende runt böndernas gårdsbutiker, golfbanor och annan myllrande mångfald av fysiskt aktivt hälsobringande upplevelseverksamheter, utnyttjar förstås de nya hyressystemen för alla möjliga sorts utrustningar för att minska sina levnads- och aktivitetskostnader så långt som möjligt.

Industriepokens och varumärkesleverantörernas efterföljare behöver basalt knappast mer än globala oem- och legoföretag som "spårbundet", förarlöst och dygnet runt levererar direkt till närskaliga monterings-/uthyrnings-/underhålls-/demonterings- och sorteringshallar och vidare för återvinning, reproduktion och recirkulation i kretslopp. Legoföretag, förarlösa direktleveranser och monteringshallar i direkt närhet till varje användare, är alltså allt som behövs för att tillgodose allas fysiska basbehov! Utgifterna och levnadskostnaderna kan rimligen reduceras till en bråkdel, om vi bara samarbetar effektivt och optimalt.

IKEA skulle möjligen kunna utveckla sig till något som liknar det skissade "paraplyorganet" men det är knappast troligt. Konsument- och bondekooperationen urartade ju totalt, genom att försöka sätta sig på två stolar samtidigt! De övergav ju helt sina uppdragsgivare genom att inte nöja sig med att vara et strikt och renodlat upphandlingsorgan, med absolut enda intresse att sänka alla sort kostnader så långt som möjligt; och då även för driften av den egna konsultverksamheten genom att så mycket som möjligt sköts "virtuellt".

Av Uno Hansson 31 okt 2008 08:51