Obama kan fortfarande förlora

Under Bush den andra förevigades namnen Abu Ghraib och Guantanamo i skam. Den unika och ansenliga staden New Orleans fördärvades. Staten och USA:s största telekombolag avslöjades i att olagligt avlyssna miljontals amerikaner. Och i det tydligaste beviset på att landets tregrenade maktfördelning har satts ur spel, bifogade presidenten 1100 "signing statements" till lagar som han själv ansåg sig inte behöva lyda - mer än dubbelantalet som alla andra presidenter i amerikansk historia tillsammans.

Ändå ligger den största skamfläcken över Centralasien, där tusentals soldater har stupat och hundratusentals civila omkommit. Jämfört med den rättsvidriga invasionen och brutala ockupationen i Irak, bleknar listan över Vita Husets många andra skandaler i jämförelse. Två som ändå förtjänar att nämnas är de som ledde till påföljder för personer inom Vita Huset.

Vicepresidentens rådgivare Scooter Libby dömdes för mened i efterräkningarna från Plame-skandalen, där en hemlig CIA-agents identitet hade röjts som hämnd för hennes mans avslöjande om ett av lögnen som ledde till Irakinvasionen. Bush såg däremot till att Libbys straff blev uppskjutet och han kommer med all säkerhet att benådas under presidentens sista dagar i Vita Huset.

En annan skandal som nu får genljud i valets sista dagar var den som sänkte Alberto Gonzales. Justitieministern hade sparkat ett antal beryktade riksåklagare, pga. deras vägran att driva mål vars syfte var klart politiskt. I klassiskt republikanskt manér hade justitiedepartementet försökt avstyra misstankar om massivt republikanskt styrt fusk i presidentvalen 2000 och 2004 genom att gå till attack. Syftet var att skifta uppmärksamheten från det väldokumenterade valfusket i exempelvis Florida och Ohio genom att istället sätta dit några demokrater.

Men målen som Gonzales ville driva gällde långsökta misstankar mot enstaka Demokrater. När riksåklagarna lade ner fall där inga misstankar kunde styrkas, fick de helt enkelt sparken. Några nyfikna journalister lade dock märke till att ett ovanligt stort antal riksåklagare från vitt skilda landsdelar hade fått oväntat avsked mitt under presidentens mandatperiod sådant vanligtvis sker vid regeringsskiften.

Journalisterna började lägga ihop pusselbitarna och kunde avslöja hur politisk lojalitet hade prioriterats över riksåklagarnas lagstadgade opartiskhet. En utredning i kongressen konstaterade dessvärre att justitiedepartementet hade systematiskt tillämpat otillbörliga politiska kriterier i sitt anställningsförfarande. Eftersom just justitiedepartementet anses kunna stå över politisk manipulering och värna rättvisa, blev den enda rimliga utgången Gonzales avgång.

Men det mesta kring dessa skandaler gick ändå outredda eftersom Vita Huset helt enkelt hävdade att presidentens formella immunitet från kongressförhör också gällde hans rådgivare - till och med de som redan hade avgått. Därmed har flera högt uppsatta nyckelpersoner i Vita Huset, inklusive Karl Rove, helt enkelt struntat i kongressens kallelser.

Historiker kommer inte att vara barmhärtiga mot George W. Bush. Men Bush kan inte ensamt beskyllas för de två största katastrofer i moderna amerikansk historia. Både 9/11 och bankkrisen har sina rötter i Clintons Vita Hus. Kongressen har agerat medhjälpare och även under demokratisk majoritet fortsatt att pumpa pengar till krigen, samt beviljat telekombolagen retroaktiv immunitet från sina brott mot grundlagen. I folkopinionen är förtroendet för kongressen ännu lägre än för presidenten, vilket är knappast förvånande eftersom majoriteten ledamöter och senatorer delar den frimarknadskonsensus som länge styrt Washington.

I denna tid av nyliberal hegemoni, får ytliga faktorer som kandidaternas utseende stå för största skillnaden mellan partierna. Därför satsade demokraterna på en kvinna och en svart man redan i primärvalen. Ändå drog Obama och McCain länge jämnt, trots vanäran som Bush har dragit över Republikanerna. Och liksom Barak Obama och Hillary Clinton redan hade satt nytt rekord för hur mycket pengar satsades på primärvalen, fortsätter Obama samla och spendera ofantliga summor i sin jakt efter presidentposten.

Det är en välkänd fakta inom reklambranschen att ju mer två produkter liknar varandra, desto mer pengar måste läggas ner på marknadsföring. Summorna understryker hur amerikansk politik alltmer liknar kommersiell marknadsföring och allt mindre en tävlan mellan konkurrerande politiska idéer. De många personliga attacker som nu präglar valkampanjens sista veckor är ytterligare tecken på bristande ideologisk spännvidd. Om inte kandidaterna ifrågasatt varandras integritet, hur annars skulle väljarna kunna se någon skillnad mellan dem?

Nu misstänks Obamas fördel i opinionssiffrorna ändå inte räcka, pga. Bradley-effekten. Väljarundersökningar tydde på att den svarta borgmästaren Jim Bradley borde ha fått fler röster i Kaliforniens guvernörsval 1982 än resultatet visade. Antagandet blev att smygrasister ljög när de uppgav att de hade röstat på Bradley.

Ska samma öde drabba Obama? Snarare utnyttjas Bradley-effekten som chimär. Största hotet kommer från systematiskt valfusk. Men det kommer knappast från den ideella medborgarrättsorganisationen ACORN, såsom McCain, Palin och medias eko-kammare vill göra gällande. Anklagelserna mot ACORN är ännu ett exempel på Republikanernas strategi där det bästa försvaret är en brutal attack.

Republikanernas gormande om ACORN gäller falska väljarregistreringar, som är en ofrånkomlig följd av att ha registrerat 1,3 miljoner nya väljare i år. Att påhittade namn som Musse Pigg smyger in i processen är knappast förvånande, eftersom ACORN korttidsanställer tusentals personer över hela landet och det aldrig går att utesluta att någon liten andel är mindre pålitliga.

Men fusket som republikanerna påtalar gäller falska registreringar - inte röster. I sista debatten klandrade McCain ACORN för att vara "på väg att begå ett av de största väljarbedrägerier i landets historia, och kanske förstöra demokratins struktur". Men risken för att falska registreringar inte strykas före valdagen är minimala, eftersom ACORN i samband med delstaterna och lokala valdistrikt följer hårda regler för att flagga alla misstänkta ansökningar som lämnas in. En rapport 2007 från presidentens Election Assistance Commission undersökte länken mellan väljarregistreringar och valfusk och drog slutsatsen att "falska registreringar inte har orsakat fusk vid vallokalerna".

Ändå upprepar republikaner sina vilt överdrivna anklagelser mot ACORN så ofta som möjligt. Propagandan har två syften: för det första blir det ett försök att skifta skulden för det korrumperade valsystemet över på demokraterna, fast det sedan länge visats att republikanerna står för det värsta fusket. För det andra, hoppas republikanerna att allt snack om valfusk får effekten att minska valdeltagandet.

Det är ett väl känt faktum att republikanernas chanser ökar ju fler soffliggare det blir. Kanske därför har också demokrater varit tysta om riskerna att även detta val kommer at drabbas av massivt valfusk, liksom de tidigare lagt locket på hårt bevis om valfusk i Florida år 2000 och Ohio 2004 Både delstater blev avgörande för Bush tidigare segrar. Ett annat skäl för demokraternas tystnad är att de inte är helt oskyldiga själva. Fast i deras fall handlar oegentligheterna oftast om lokala kongress- eller guvernörsval och sker i mycket mindre omfattning.

Svårare att förstå är varför mainstream-media ignorerat bevis om valfusk i de två tidigare presidentvalen. Vid det här läget har forskning bedrivats och böcker publicerats som detaljerar hur fusket gått till och hur det successivt utvecklats för att blir ett ännu större hot i år. Mediaprofessor Mark Crispin Miller på New York University har i veckan gett ut en ny bok i ämnet. BBC-journalisten Greg Palasts bok kom ut för flera år sedan och fastän hans TV-rapporter är välkända i Storbritannien har de aldrig visats i amerikansk mainstream-media. Palasts samarbete med Robert F. Kennedy Jr. har resulterat i flera artiklar i Rolling Stone och nu senast i en serietidning, som på ett opartisk men skämtsamt sätt instruerar väljare om hur de kan vinna tillbaka sin röst. Författarna har klarlagt sex metoder som används för att beröva hundratusentals väljare sin rösträtt.

Den enda rimliga slutsats man kan dra från Palasts, Kennedys och andras forskning om valen 2000 och 2004 är att detta val också kommer att korrumperas - i mycket större skala än tidigare. De få åtgärder som vidtagits för att stoppa fusket kommer alltför sent. Barack Obamas kampanj mobiliserar exempelvis hundratals frivilliga advokater för att bemöta de tusentals republikanska valobservatörer som tänker ifrågasätta väljares rösträtt vid minsta diskrepans. Men allt talar för att de republikanska förtrupperna kommer att vinna fajten.

Nyligen bröts dock mainstream-medias tystnad. NY Times har avslöjat hur tiotusentals namn olagligen stryks från vallängderna. Demokraterna drabbas mest eftersom de står för den största delen av nyregistrerade väljare. Men mainstream-media tiger fortfarande om landets mycket lättmanipulerade elektroniska valmaskiner. Trots några få delstaters beslut att kassera maskinerna, görs fortfarande inget för att garantera samma grad av datasäkerhet som i en vanlig bankomat.

För en riktigt skrämmande bild om just hur sårbara USA:s elektroniska valmaskiner är för intrång och manipulationer, kolla intervjun med datasäkerhetsexperten och f.d. rådgivaren till McCain-kampanjen Stephen Spoonamoore. 2 Spoonamoore har kallats som vittne i en civilstämning där Karl Rove formellt anklagats för delaktighet i valfusk. Titta gärna och fundera över vad som kommer att hända på valdagen. Men blir inte förvånad om det slutgiltiga valresultatet skiljer sig avsevärt från Obamas nuvarande ledning i opinionsundersökningarna.

1 Länk: counterpunch.org
2Länk: velvetrevolution.us

Av Patrick Gallagher 26 okt 2008 09:49