Livsfarliga lastbilar och rullande tummar

Under januari-september dödades 330 personer i den svenska vägtrafiken. Det är kan jämföras med 365 omkomna motsvarande period 2007.

En positiv utveckling, men samtidigt en alltför liten minskning. Siffrorna bekräftar än en gång att den s.k. nollvisionen som i slutet av 1990-talet antogs av riksdag och kommuner är helt orealistisk. En skrytskylt om en ambition som inte finns.

Man kan också säga att nollvisionen är en politisk bluff. Varför det? Jo, därför att varken regering, riksdag eller kommuner sätter in de åtgärder som behövs för att antalet dödade och skadade ska minska rejält. Trafikdöden är accepterad.

Vägverket - som aldrig tycks ta sitt ansvar för trafiksäkeheten - trasslar till det med nya hastighetsgränser och stänger samtidigt av massor av fartkameror i samband med det. Onödigt från början och därefter dålig samordning.

De tunga lastbilarna är något mycket farligt på våra vägar och är inblandade i många olyckor. Bilarna körs för fort, förarna är ofta trötta och en del av dem är påverkade av alkoholer eller tabletter. Men fortfarande finns det inget krav ens på alkolås i dessa dödsmaskiner.

Men det handlar om mycket mer än döden. Under nioårsperioden 1998-2006 skadades nära 100.000 människor så svårt i vägtrafiken att de lades in på sjukhus. Det handlar om omfattande lidande och ofta lång rehabilitering. Dessutom de ekonomiska kostnaderna stora både för de drabbade och för samhället.

Hur länge ska de ansvariga politikerna rulla tummarna i denna fråga?

Av Åke Askensten 22 okt 2008 07:19