Media censurerar kritik mot rättsövergrepp

Andra böjer fegt rygg för att inte råka ut för kritik från starka feministiska grupperingar.

Exemplen på att det förhåller sig så kan göras många. Jag vill dock ta ett ut högen, där jag har ett bra underlag.

Jag skrev för några veckor sedan en artikel som kritiserade våldtäcksdomen mot Tito Beltran. Jag ansåg att rättsväsendet agerat klart i strid emot regeringsformen, konventionen om de mänskliga rättigheterna och rättegångsbalken. Innehållet var sakligt men starkt samhällskritiskt.

Expressens webb-redaktion censurerade den redan införda artikeln därför att de ansåg att den stred emot de publicistiska reglerna. Jag skrev då ett brev till dem och frågade artigt vad jag skrivit, som kunde anses strida emot dessa regler. Fram till idag har jag fortfarande inte fått något svar.

Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet sade sig inte ha någon plats för artikeln, eftersom de hade så många andra angelägna frågor på sin debattsida. Jag har efter det följt dessa tidningars debatt och kan konstatera att DN till exempel inte haft någon utrymmesbrist för att publicera artikeln "Var femte kvinnlig chef trakasseras för sitt kön" av fackförbundets Unionens ny förbundsordförande Cecilia Fagerberg. Jag är inte säker på att de slutsatser som författaren gör skulle hålla för en mera kritiskt granskning. Hur många manliga chefer som på det ena eller andra sättet känner sig trakasserade tar till exempel Fagerberg inte upp. De flesta läste nog det hela med en gäspning.

Uppsala Nya Tidning tänkte först publicera artikeln, men efter ingripande från chefsredaktören Lars Nilsson blev det tvärstopp. Insändarredaktören Lars Gunnarsson skrev i ett brev till mig:

"Det handlar om svåra juridiska avvägningar som inte alltid behärskas av gemene man. Vi riskerar att få en insändardiskussion som vore allt annat än saklig och insiktsfull. Därför väljer vi denna gång att avstå publicering. Att ordet är fritt innebär inte att alla inlägg som skickas hit ges plats".

UNT tvekade dock inte att någon vecka före detta ge plats för en helt okritisk artikel, som mest verkar bygga på ett pressmeddelande från Nationellt center för kvinnofrid NCK. Kritiska röster finns angående att NCK i vissa fall skriver intyg i rättsfall, där sakinnehållet inte alla gånger håller måttet. Det var dock en fråga som reportern från UNT valde att inte ställa liksom andra frågor som kunde ha gett en mera balanserad bild av NCK:s verksamhet.

Det här är bara några av många exempel på att svenska media idag sviker sitt ansvar att sakligt och kritiskt informera om vad som händer. Frågor som har med rättssäkerhet och feminism att göra är tabu. Oliktänkande beläggs med censur. Media har helt enkelt slagit sig samman med vänsterpolitiker och feministiska lobbygrupper för att skapa ett samhälle, som för den goda feminismens sak är ofritt, odemokratiskt, ojämlikt och rättsvidrigt.

Tack och lov finns webbtidningen Sourze, en fri röst i det som annars liknar en mediaöken.

Av Tommy Sandström 18 okt 2008 16:40