sourze.se

Idol 2008 - Nästan helt värdelöst

Avslutningsvis kan vi fastställa att Pelle Porseryd nog lägger lite för mycket tid på att jaga svensk modellröv och lite för lite tid på produktionsmässig kvalitetssäkring.

Första fredagsfinalen är alltså avklarad. Den kom och gick utan att göra speciellt mycket intryck alls, skulle jag vilja säga. Värdelöst vill jag inte kalla det, sådana ord ska man vara försiktig med att slänga omkring för mycket, men vi kan ju lugnt konstatera att Simon Cowell hade sågat vid fotknölarna alla gånger. Tveklöst. Förutom Loulou. Simon hade gillat Loulou. Men vi börjar med Lars:

Lars "Youre beautiful" - Jag hyser ett innerligt hat för James Blunt. Alltså gillar jag inte heller den här låten. Men Lars gör den helt okej. Han är ju pretentiös som fan, Lars, utan tvekan. Men han är inte jantelagsenlig, därför kommer han undan med det mesta. Någon Idol är han däremot inte. Ska bli intressant att se vad han hittar på nästkommande veckor.

Robin B "Mercy" - Duffy heter hon som gör låten Mercy. Hon är blond och späd och engelsk. Robin Bengtsson är en sån där som skjuter upp visiret och spottar ut snusen innan han tar dagens första skridskoskär ut på hockeyplan. Låter det som ett lyckligt giftermål? Nej, det gör det verkligen inte. Robin försöker, men det är dömt att misslyckas. Och misslyckas gör han. Åker ut nästa fredag.

Kevin "Natalie" - Om jag får gissa lite så skulle jag nog kunna sätta pengar på att Kevin är bög. Det är bara vad jag tror. Så går han upp, sjunger Natalie, dansar lite och det enda jag kan se framför mig är Melodifestivalen 2009. Så vi kan hoppa över spekulerandet gällande när han åker ur Idol snart och istället diskutera hans kommande placering i Melodifestivalen svindålig. Stafettpinnen lämnas över från Andreas Lundstedt, Kevin, ring honom omgående.

Yazmina "Dont stop the music" - Yazmina är helt ute och cyklar med det här låtvalet. Man kan tro att låten är lätt bara för att det är pop - inget kunde vara mer osant. Pop är oftast svårt att sjunga, speciellt live, då textraderna är få och enkla och verkligen måste framföras med känsla för att pricka rätt i hjärtkärnan. Den här låten är dessutom väldigt stötig, det vill säga Yazmina måste ta i reält på varje ord för att det ska låta bra. Yazmina gör verkligen inte det. Hennes ord flyter och svävar lite lätt, strilar som vatten, när de borde hugga i sten. Dessutom är hennes persona jävligt ointressant om du frågar mig. Men ögonen är vackra så hon hänger nog kvar ett tag till.

Anna "Release me" - Kunde hon ha valt en klyschigare låt? Finns det ett enda annat låtval som skulle vara mer förutsägbart för hennes första vecka i Idol? Nej. Just det. Och vi gillar inte förutsägbarhet. Om vi åsidolägger det så sköter hon sig hyfsat. Tyvärr är hon sådär överhaussad att publiken skriker vid minsta mörka ton, vilket automatiskt försätter mig i ett totalt antiklimax. Hon strider i motvind, Anna, men hon kan nog rycka upp sig till nästa gång. Måste jobba en hel del på uttrycket.

Loulou "Hurt" - Äntligen lite feeling. Säker i de mörka tonerna och vacker i de högre. Bekväm hela vägen igenom. Hon sjunger inte på något sätt cirklar runt Aguliera, men åter igen - Loulou är tillräckligt unik för att slippa jämförelse. Utan tvekan bäst i fredags. Ingen diskussion.

Alice "These words" - Första versraderna trodde jag det skulle bli bra. Jag hade fel. Det är något med Alice som fångar och samtidigt är absolut frånstötande. Man antingen hatar eller älskar henne ton, och jag har inte valt sida än. Hon är glad och söt, vilket brukar vara vinnarkvalitéer i den här tävlingen. Stannar med allra största säkerhet ett bra tag till.

Johan "Viva la vida" - Som väntat den enda förutom Loulou som kan göra ett framträdande intressant på riktigt. Nu tycker jag om Coldplay igen, och det var ett långt steg till det erkännandet kan jag säga. Johan är en stjärna på riktigt, jag svär. Baserat på tjejernas skrik i fredags, så stannar han länge till. Mycket bra.

Sepideh "I kissed a girl" - Så pinsamt dåligt att jag vred mig av återhållen skam i soffan. Skrikigt, känslokallt, egocentrerat, falskt. Missar tonerna hon måste sätta och lyckas inte alls flörta med publiken, vilket är viktigt i den här låten. Måste skärpa till sig rejält, NU, om hon inte vill åka hem typ imorrn.

Robin E "Its my life" - Nej. Jag orkar inte ens. Värdelöst.

Jesper "So sick" - Åkte ut. Det var synd, han var avsevärt bättre än hockeytomten. Men han var ju fortfarande inte bra. Så snubbe som snubbe antar jag - Jesper hade ändå aldrig vunnit.

Avslutningsvis kan vi fastställa att Pelle Porseryd nog lägger lite för mycket tid på att jaga svensk modellröv och lite för lite tid på produktionsmässig kvalitetssäkring. Dansarna han plockat in i bakgrunden hade lite problem med baskunskaperna - de kunde inte dansa - och fungerade mest som ytterligare irritationsmoment utöver diverse sångtomtar i front.

Pelle, skärpning. Man kan inte bara ligga. Man måste jobba också.


Om författaren

Författare:
Cim Efraimsson

Om artikeln

Publicerad: 13 okt 2008 00:38

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: