Äganderätt vs rådighet

Äganderätten finns som en rimlig och viktig förutsättning för rättsordningen och marknadsekonomin. Vår globala värld har en begränsad mängd lätt- tillgängliga naturresurser det gäller inte minst “allmänningarnas dilemma" med hänsyn till barn och kommande generationer. Det bör alltså krävas resurshushållning genom att barns och kommande generationers latenta rättigheter blir inskrivna i konstitutionen hos alla världens länder, när det gäller rent vatten utfiskning, ren luft, regnskog, klimat, biologisk mångfald, ekologiska fotavtryck osv.

Många gånger räcker det med oinskränkt rådighet för att så många som möjligt kan ha tillgänglighet till rätt saker, på rätt plats vid rätt tid. Människor använder ju endast ett relativt litet antal saker samtidigt. Något som snarast bör övervägas är därför möjligheterna att få gehör för forskning, utveckling osv. av infrastrukturella och sociotekniska system och logistik som - där det är uppenbart och möjligt - mer och mer gör det kostnadseffektivare och enklare att hyra och leasa än att äga.

På så sätt finns det uppenbara incitament för uthyrarna, att teknikupphandla, tillverka och kvalitetssäkra så att saker, utrustningar och system håller och är brukbara så länge som olika användarkategorier finner det önskvärt. Detta leder rimligen till avsevärt effektivare system för återanvändning, service, underhåll, standardiserade fästelement, byte av uttjänta delar, återvinning, reproducering och recirkulation i kretslopp.

Med i snitt tio ggr så lång livscykel och tio ggr så många användare av samma utrustning, så minskar i princip tillverkningsbehovet till hundradelen. Men rimligen ökar samtidigt antalet transaktioner på marknadsarenan!

Länk: sv.wikipedia.org

Av Uno Hansson 07 okt 2008 14:42