Garnet

Trådarna som spann mig tog slut i rätt nyans
Jag fick bli lite av varje och hade inte en chans
Spunnen i nyanser utan någon kemi låg jag täckt i smuts och sand
På avstånd men ändå tillräckligt nära skrek rätt färger om fosterland
I dimman som gjort mig sällskap fanns min tröst att finna
Där inte färger räknades kunde jag se mig som en starkare kvinna
Jag såg att jag skulle göra skillnad om jag färgblind gick ut med mitt mod
Jag visste att det var det som krävdes för att kunna göra världen god

Av Alexandra Andersson 15 sep 2008 17:31