Det rasade ett hus i natt i kvarteret där jag bor
Ett skrik som ekade längs gatan vittnade om att en älskad skatt låg kvar
I eldskenets flammande sköte låg tårarna på golvet och blänkte
I ruinerna som var täckta av sot dansade barnen som ingen längre såg
På himlen i natt lyste månen utan välbehag och stjärnorna var spårlöst försvunna
Jag sökte i bråten som huset hade lämnat och hittade en tavla i skärvor
På varje skärva fanns en bit av kärlek fastsatt med en nål
Ett människoliv i spillror, en kärlek som slogs mitt itu
Ett hus har rasat i kvarteret där jag bor men dom bygger nya imorgon
Av Alexandra Andersson 13 sep 2008 17:18 |
Författare:
Alexandra Andersson
Publicerad: 13 sep 2008 17:18
Ingen faktatext angiven föreslå
Litteratur, &, Poesi, Poesi, Litteratur & Poesi, Poesi, huset | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå