Är självinsikt av godo?

Vi sitter på yttertrappan, den store sonen och jag, en sen kväll när den lille lagt sig och vi har en av de där stunderna som är bra. Han är femton år och på väg bort, även om han också är liten ibland. Fortfarande har vi en bra kommunikation och jag försöker komma ihåg hur det var att vara femton på väg mot vuxenlivet.
Det har varit en skön sensommardag och himlen är vacker med stjärnfall och vindkraftverket Maria suckar inte ens i den skånska vinden som tagit en paus.
Våra ord handlar om relationer och om önskningar att komma vidare, börja om, och jag känner energierna som gör tonårstiden till både ett helvete och en underbar tid.

För mig har det varit viktigt att lära mina barn att reflektera. Att inte bara följa med strömmen utan tänka efter varför man vill göra något, eller varför man ska avstå. Dialogen och ett försök till ärlighet har varit viktigt för mig och även om jag vet att min son idag har hemligheter för mig så tror jag att han känner en trygghet i vår relation.

När vi sitter där och pratar hör jag honom prata om självinsikter och dålig självkänsla och jag replikerar med att om man har självinsikt så har man nog rätt så bra självkänsla, och jag fasar på något vis å hans vägnar.
Hur många gånger har inte jag fått stämpeln på mig att vara kaxig när jag sagt att jag har självinsikt om mina positiva och negativa sidor. Då anses man vara självsäker och översittare, så vad är det jag ger honom med på vägen i livet? Ger jag honom ett ok att bära eller något som han kan ha glädje av?
Ingen människa är perfekt och lika viktigt som det är att se och åtgärda de negativa sidorna hos sig själv tycker jag det är viktigt att vara tacksam över det som blivit oss givet som är positivt.

Men visst är det svårt. Jag fick nyckeln till analysen av mig själv som vuxen vilket har gjort att jag kan känna en viss sorg över år som gått utan att jag varit medveten, men samtidigt finns vetskapen att allt kommer när det ska.
Om jag nu lyckats förmedla något av detta till mina barn hoppas jag att de inte blir alienerade eller känner ett utanförskap, utan att de kommer att hjälpa dem.
I självinsikten har man inget att dölja eftersom man vet att vi alla bär på det goda och även det mindre goda.

Av Birgitta Stiefler 10 sep 2008 14:25