USA-valet: Sarah Palin - chansningen kan gå hem

Vad är det för skillnad mellan en hockeymamma och en attackhund?

Den underliga frågan ställdes nyligen av det republikanska partiets vicepresidentkandidat, Sarah Palin. Efter en utdragen konstpaus gav hon själv svaret: "Läppstift!"

Tusentals delegater, journalister och andra åskådare på partikonventet tjöt av skratt. Nya skämt drog nya skratt och det stod snart klart att Palin - så gott som okänd fram till nu - var en stor succé. Ja, bland republikanerna och likasinnade. Över hela det väldiga landet började man studera "Sarah Barracudas" biografi - ja, hon kallades så därför att hon var en skicklig, men synnerligen aggressiv basketbollspelare. Stark, snabb, hänsynslös, men dessutom snygg nog för att komma tvåa i Miss Alaska-tävlingen. Vid 44-års ålder, mamma till fem barn och gift med Todd, totalt okänd för världen, men stor hjälte däruppe i toppen på kartan. Varför? Jo, Todd har vunnit "Iron dog"-tävlingen inte mindre än fyra gånger. Det innebär att han kört 3,200 km snömobil snabbare än alla andra - i Alaska ger detta enorm berömmelse.

Sarah Palin gick in i politiken i en förort till Anchorage, Alaskas största stad. Efter några år ställde hon upp i guvernörsvalet och vann till allmän förvåning. Nu har hon suttit i två år och lyckats med det mer eller mindre omöjliga: att rensa upp i partiet, genomkorrupt före henne, stoppa idiotiska projekt, bland annat "bron till ingenstans", och - hör och häpna - skicka tillbaka pengar till den federala regeringen i Washington. Svindlande 80 procent av invånarna i delstaten anser att hon gör ett bra jobb - en siffra utan minsta motstycke i övriga delen av USA.

OK, bra. Duktig flicka - men ingenting av detta skulle vara tillräckligt för att göra henne till vicepresidentkandidat. Att McCain, efter en rätt slarvig utredning, satsade på Palin har en helt annan bakgrund. Nämligen abort. Eller rättare sagt: icke abort. Om McCain ska bli president måste han ha entusiastiskt stöd av USA:s "högerkristna" som vi säger i Sverige, alltså bibeltrogna fundamentalister. Hittills har de varit skeptiska till senatorn från Arizona, trots att han, som alla amerikanska politiker aldrig försummar att tala om hur kristen han är. Med Palin förhåller det sig annorlunda: Hon är emot abort - även om modern riskerar sitt liv, även efter våldtäkt, kort sagt alltid. Hon vägrade att göra abort när det visade sig att hennes femte barn skulle födas med downs syndrom alltså mongoloid. Hon anser att livet är heligt och menar att Guds vilja är viktigare än allt annat. Att hon dessutom är en bra skytt, gärna jagar, och har vapen hemma gör ingenting sämre.

Inom timmar efter att McCain hade presenterat henne prisades valet av den ene religiöse ledaren efter den andra; förböner hölls, nätverk organiserades och mitt intryck är att ja, McCains vilda chansning kan gå hem.

Å andra sidan pågår en utredning i Alaska. Var det så att guvernör Palin, föralldel genom ombud, försökte få en state trooper ett slags polis avskedad. Orsak: han hade skilt sig från Palins syster. De två tvistade om vårdnaden av barnen. När polischefen vägrade lyda blev han avskedad. Med andra ord: nepotism, maktmissbruk. Visste McCain om utredningen? Bestämde han sig för att strunta i den? Var det inte idiotiskt av honom att satsa på en i den stora politiken helt oprövad ung kvinna - ingen som helst säkerhetspolitisk erfarenhet - som kanske dessutom visar sig ha handlat lagstridigt?

Svaret är att oavsett vad McCain visste eller inte visste så kommer hundratals amerikanska journalister att dra norrut för att hitta skit om Palin. Inte minst kommer "fina" tidningar som New York Times och Washington Post att anstränga sig - de media som satsar på "eliten" är alla för Barck Obama. Palin kommer att granskas som ingen vicepresident före henne och alla kommer att nämna Thomas Eagleton, som ställde upp som vice till George McGovern 1972, men fick ge upp sedan det kom fram att han behandlats för mentalsjukdom. Kommer Palin också att bli utkörd ur rejset och leder det till att McCain sjunker som en sten? Risken finns, men osvuret är än så länge bäst. Dessutom: om det är någonting genomsnitts-amerikanen ogillar mer än politiker, så är det nosiga journalister. Tar media i så man kräks utan att hitta substantiella skandaler så hjälper det Sarah Baracuda att bli "the first female vice president of the United States", dessutom vicepresident till en man som just fyllt 72 år.

Av Ulf Nilson 05 sep 2008 14:16