Moderat med falskt mandat

Om det ska jag berätta. Året var 2002 och jag engagerade mig än en gång i politik. Detta trots att jag efter att fått mer än nog av politiker i Ny Demokrati och Ians nystartade Det Nya Partiet, sagt aldrig mer. Fastän jag vet att man inte ska säga aldrig mer.

Jag älskar, som bekant, att skriva insändare, det är också en form av engagemang, och undertecknar dem med mitt namn. Året var 2002 när gick jag ansökte om medlemskap i moderaterna på Tjörn. Under en längre tid hade jag haft mailkontakt med Fredrik Reinfeldt, innan han blev partiledare, och då alltid fått personliga svar, tror jag, eftersom e-posten var undertecknad med hans namn. Men som sagt, det kanske också var bluff. Jag hoppades nämligen på att han skulle bli vald till den nye moderatledaren.

Den moderata styrelsen på Tjörn välkomnade mig som medlem och berömde mina insändare. Det fick mig att känna mig betydelsefull. De ville gärna läsa mina insändare och bad mig skicka in dem till styrelsen, innan jag skickade dem för publicering. Vilket jag naturligtvis gjorde och kände stolthet. År 2003 valdes jag in som sekreterare till styrelsen. Återigen var jag jättestolt. Fick en massa gamla dokument från den föregående sekreteraren, för att lättare sätta mig in i hur arbetet skulle fortskrida.

Någon vecka senare skrev jag en artikel på Sourze och undertecknade den med mitt namn och att jag var sekreterare för moderaterna på Tjörn.

Det var fel av mig, fick reprimand, och lärde mig att så kan jag inte göra med mindre än att hela styrelsen är på min sida. Jag bad om ursäkt för min okunnighet och gjorde inte om den fadäsen. Däremot fortsatte jag i vanlig ordning att skriva insändare och skrev under med mitt namn och "moderat". Vilket jag gjort innan jag blev vald till sekreterare. Nix, det var inte heller acceptabelt, enligt den moderata styrelsen. Nähä, tänkte jag, okej då skriver jag väl insändare och tar bara med mitt namn.

Bakom min rygg konfererade styrelsen och vid nästa möte blev jag avsatt. Detta för att jag hade skickat in en insändare i GT, och enbart skrivit under med mitt namn. Denna insändare hade ordföranden kopierat och delade ut på mötet. Då tog det hus i helvete för mig. Jag avgick ur styrelsen med omedelbar verkan. Gick hem och samlade ihop alla dokument, som skulle överlämnas till den nye sekreteraren. Plötsligt när jag sitter där med alla dokument, ser jag mitt namn, på ett styrelseprotokoll, ett halvår innan jag blev invald. I protokollet läser jag följande: Läst Ramona Danléns insändarförslag och godkänt.

Jag gick fullständigt i taket! Detta hade alltså varit anledningen till att styrelsen hade velat ha in insändarna i förväg. De skulle ge sitt godkännande. Trots att jag bara varit en enkel medlem på Tjörn. Nu gick jag direkt till pressen. De publicerade och moderaterna på Tjörn blev sura.

Under samma tid, som jag varit invald i styrelsen på Tjörn, hade jag gått på en politikerutbildning på Moderaternas kansli i Göteborg. Där satt en kanslisekreterare och med henne hade jag fått bra kontakt. Jag vidarebefordrade henne all mailkorrespondens med styrelsen på Tjörn, samtidigt som jag ville ha hennes hjälp att få kontakt med Reinfeldt. Jag ville veta om det var moderaternas policy att förvägra sina medlemmar att språka fritt.

Yttrandefriheten har alltid varit ett av de viktigaste instrument för mig att försvara. Nejdå , bedyrade kanslisekreteraren och lovade att hon skulle kontakta Fredrik Reinfeldt. Vilket jag naturligtvis även gjorde själv för säkerhets skull. Svaret från Fredriks stab, var utslätande och inte direkt begripligt. Ett politiskt flummigt svar med andra ord.

Snart var det dags för mig och alla andra, blivande tilltänkta politiker, att sätta upp sig, som kandidat inför valet. Listan på kandidater skulle sedan ut till samtliga moderata medlemmar i Bohuslän, som röstar på vilka personer de ville se på kommun och riksdagslistorna. Innan mötet i Bohuslän, där röstningen skulle förevisas, hade moderaterna med Reinfeldt i spetsen en stämma i Örebro. Jag hade pratat med flera moderater i Göteborg, och med kanslisekreteraren, om att jag eventuellt hade tänkt åka dit. Inte på partiets bekostnad, eftersom jag inte längre var kvar i styrelsen, utan som privatperson. Stämman skulle hållas i augusti 2005. Månaden innan, i juli, kom min debutdeckare ut, och jag fick mycket uppmärksamhet i den västsvenska pressen.

Men det blev ingen resa till Örebro, istället spelade min man och jag en golftävling. På söndagskvällen satt jag hemma och tittade på nyheterna, som visade bilder från stämman i Örebro. När kameran svepte över stämmodeltagarna kände jag igen några få deltagare.

Veckan efter stämman fick jag ett samtal av en medlem i moderaterna, med samma värderingar som jag, yttrandefriheten är viktigast.

Hennes fråga till mig blir: Hur hade du det i Örebro? Jag var aldrig där, svarade jag. Jaså, säger hon förvånat. Jag hörde att du var där och blev utslängd av vakterna, säger hon. Va, säger jag och börjar skratta. Vad säger du? Varför skulle jag ha blivit utslängd? För att du trängde dig fram till Fredrik Reinfeldt och ville tvinga på honom din bok. Du skojar, sa jag. Nej, det är vad jag hörde ifrån NN, sa hon. Men detta är ju horribelt, svarade jag. Hur kan NN säga en sån sak. Jag var ju inte ens i Örebro. Jag har till och med bevis på att jag var någon helt annanstans, sa jag.

Till slut ringde jag upp NN och frågade hur hon kunde sprida ut ett så falskt rykte. NN svarade att BB hade berättat detta på tåget från Örebro till Göteborg. Nu började jag bli riktigt förbannad. Vad var det som stod på? Varför skulle BB vilja sprida ut ett fullständigt vettlöst påstående om mig? Jag ringde upp BB och ställde frågan. Nu kom svaret att det var kanslisekreteraren som berättat detta för BB under stämman. Då undrade jag lite försynt om BB hade sett mig i publiken. Nä, svarade BB, men det var ju så många människor och man träffar inte alla. Tyckte du inte att det lät märkligt när kanslisekreteraren påstod detta om mig, undrade jag. Jo, erkände BB, men du får väl prata med henne när vi ska ha mötet om kandidaterna, sa BB.

Ja, så kom dagen när rösträkningen om kandidaterna skulle redovisas. Till min förvåning får jag då se att kanslisekreteraren fanns med bland kandidaterna. En annan moderat, gammal i gamet, berättar då att egentligen är det inte tillåtet för en kanslisekreterare att kandidera. Nähä, tänkte jag och fattade fortfarande ingenting.

Jag försökte vid flera tillfällen att ta tag i kanslisekreteraren, men varje gång hon såg att jag var på väg mot henne, störtade hon iväg åt ett annat håll. Efter det mötet, hade jag fått nog! Nu förstod jag politiken ännu bättre än vad jag gjort tidigare. Inom politiken gäller det att, du som vill framåt, är lismande, oärlig, kliar rätt rygg, håller dig på rätt sida om den person som du tror ska föra dig framåt i ledet, på det sättet når du långt. Hur gick det för kanslisekreteraren? Jo, hon kom in i Västra Götalands sjukvårdsnämnd.

För mig gäller helt andra värderingar än de som de politiska partierna hittills har lyckats med att presentera. Jag skickade naturligtvis även e-post till Fredrik Reinfeldt, där jag berättade vad jag tyckte. Svaret blev, flummigt, vad hade jag väntat mig? Egentligen är det märkligt att jag röstade på ett parti överhuvudtaget i förra valet. Men allt det som hade hänt var fortfarande så overkligt att jag inte riktigt begrep hur detta kunde hända. Nu med perspektiv förstår jag att det inte finns politiker, oavsett färg, som egentligen bryr sig om den lilla människan. Det enda politiker bryr sig om, är att de ska få behålla sina maktpositioner eller helst förbättra dem. Därför är en blank valsedel, det enda som kan komma ifråga tills jag kolavippar.

Av Ramona Fransson 21 aug 2008 13:49