Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Höstbarn

Eftertankar

När löven byter färg
till gult och rött
och kvällarna blir mörkare
Det varma sköna
blir till kall otrygghet
Kylan som då angriper
med Det nya Det otrygga
som drar ut barnets ångest,
att födas är att dö en smula

Under Månens glittrande sken
som ett strilande regn
genom det immiga fönstret
ner över en sliten sjukhussäng
Ur augustimånens kärlek,
kom ett litet barn
ur moders ömmande Kropp,
ett förvirrat höstbarn
som är jag...

©Susanne Strömstedt