Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Rivmärken

Dina ord skär genom mig
och mitt försvar klöser
i tomma intet
över år och möten
som varit goda
men där en
ryggtavlas likgiltiga
försvinnande bort
hade varit lika illa
som döden en
skön sommarkväll.

Kompassens nål
har ändrat riktning
från väster till öster
och ibland darrandes
inte vetat sitt egentliga mål.

Det verbala försvaret
har tömt sina
gamla lager
och tomheten
över det eventuellt
oundvikliga
syns tydligt
på ditt bara bröst
där din andhämtning
andas kärlek
över dåtidens
rivmärken.