Möte i r l

Möte i r l
Man sitter bra, har fin utsikt, ser perronger och tåg. Tåg som skall gå och tåg som anländer . Människor som reser bort och människor som kommer. Tittar man bakåt ser man vänthallen. Kiosker, gatukök, en blomsteraffär, tidningsstånd, biljetthall. Och människor. Folk med bagage och folk som verkar ströva omkring. Ensamma, i grupper eller par. Handlande i kiosker, folk som står förväntansfullt väntande på anhöriga i ankommande tåg. Familjer med barn, pojkar, flickor, män, kvinnor, unga, gamla. Folk pussas på perrongerna. Kramar om varandra, glädjen att mötas lyser om dem. Också ensamma, glassätare, korvätare, tidningsläsare Det vimlar av människor.
En ensam kvinna sitter på kaféet. Hon är svartklädd. Hon har lång svart kjol, svart jacka, svart tröja, håret svartfärgat. Liksom naglar, tuschet runt ögonen och läppstiftet som färgat läpparna svarta.. Men ansiktet är vitt. Kritvitt. Och ett ögonbryn är piercat. Hon är inte så gammal. Sjutton, kanske.
Hon sitter ensam vid ett fönster. Och tänker:
- Han kanske kommer med tåg. Kanske var det därför vi skulle ses här. Så kan det vara. Men han bodde i Göteborg, ju.
Hon byter ställning, fingrar i det svarta håret, tittar ner i bordet, kastar förstulna blickar omkring sig. Hon känner sig inte bekväm. Känner sig iakttagen, tycker att alla kan se henne genom fönstren. Hon tycker egentligen inte om när det är för mycket folk.
Framför sig har hon en Cola Light. Hon skulle velat ha en bulle också, en med vaniljkräm, om hon inte skulle möta honom skulle hon ätit en bulle.
- Men hon är tjock, hon vet om att hon är för tjock. Det har hon vetat länge. Hela livet. Har fått lära sig det.
Bara det inte är det första han säger. Att hon är tjock alltså. Dom har sagt så förut. Fy fan, vad tjock du är, har dom sagt. Flera gånger. Flera har sagt det. Fy fan, vad dom varit taskiga. Killar kan va jävligt elaka. Tjejer med.
Hoppas han är snäll. Hoppas han också är tjock förresten. Han får gärna vara lite tjock. Han kan vara snygg ändå. Och han kan se tuff ut. Tjocka killar är ofta tuffa. Lite tuff, inte för tuff. Men hoppas att han är snäll. Och att han gillar henne. Och att dom kan bli ihop liksom. Och att han inte tycker att hon är tjock. Inte konstigt tjock i alla fall.
Och förresten syns det inte i den har kjolen. Det gör det inte. Och förresten är det många som är tjocka. Här i Sverige med. Men i Amerika är alla som jag. Jag är normal i Amerika. Och på Fidjiöarna skulle jag vara mager.
Black Adder kallade han sig. Som den där Mr Bean. Han måste gilla den där Mr Bean. Men han är ju töntig. Han är ju löjlig, suger. Då är han säkert töntig också. Black Adder, Svarta Ormen. Skulle det kanske vara tufft. Och sexigt. Nej, han är säkert görtöntig.
Men så tänker hon på mejlen hon fått. Och att dom inte varit så töntiga. Han verkade ha vettiga åsikter i alla fall. Kanske tyckte han att Ninja Girl också var töntigt.
Egentligen var det ju löjligt att kalla sig Ninja Girl. För att tuffa sig.

Perrongen har fyllts av resenärer och ett tåg till Oslo lämnar stationen 17.55. Några som vinkat av anhöriga lommar mot utgångarna. Ett par går till kaféet och sätter sig med en kaffekoppar. Lokalen är stor men där sitter inte många. En man med resväska dricker pilsner, några backpackers har ställt ifrån sig ryggsäckarna, står vid disken och kollar prislistan. En mamma och en minderårig son sitter vid ett bord. En ung man med kostym, skjorta slips, sitter bredbent och talar i en mobil. Och hon den svartklädda vid fönstret. Någon som kan tänkas kalla sig Black Adder lyser med sin frånvaro.
- Det är ett jävla sätt att låta mig vänta. Att låta mig sitta här och vänta. Men han verkade ju inte så dum i alla fall. Han verkade ju snäll. Och han var medveten om det strukturella förtrycket och att Bush var dum i huvut. Och dom hade ju tyckt samma om så mycket. Hårdrock. Och Shrek. Han hade ju gillat Shrek. Fast han var kille. Då kan ju inte vara dum.
Men han var ju tvilling. Tvillingar kan man inte lita på. Dom är dubbelnaturer. Och han kanske bara höll med, spelade, för att han vill ligga med mig. Men det skall han inte få. Inte nu. Aldrig att jag ligger med honom om jag inte gillar honom. Inte den här gången i alla fall. Men vi kan kyssas. Om jag vill kyssas. Om jag inte tycker han är äcklig. Om jag tycker att han är snäll och om jag gillar honom, får han kyssa mig.
Hon dricker Cola, tittar ut över perrongerna och tänker att det är många som har träffats på nätet. Och som har blivit ihop. Gift sig också.

Så avgår ett X-2000 till Stockholm. Ett tåg från Malmö anländer fem minuter senare och passagerare tränger ut ur vagnarna. Då var klockan 18. 15. Under några minuter myllrar perrongen av människor som drar mot utgångarna.
Så småningom inser den unga kvinnan att den hon väntar inte kommer att dyka upp. Att hon lika gärna kan gå. Om hon är besviken syns det inte. Inga tårade ögon eller darrande underläpp. Hon ser ut som vanligt men hon brukar inte se glad ut. Mera som om hon var van att bli besviken och sårad och därför inte tyckte om människor. Inte brydde sig och inte behövde dom heller
Nu när hon lika gärna kan gå, reser hon sig, går fram till disken och inhandlar en vaniljbulle. Hon köper en mazarin och en ostfralla också. Och en ny Cola. Ingen light denna gång. Dom vanliga smakar bättre, tycker hon.
Så sätter hon sig, Biter i ostfrallan, tuggar och sköljer ner med Cola.
- Han kom inte, tänker hon. Han kan ha fått förhinder. Det kan ha hänt något. Det finnas massa orsaker till att han inte kommer och det behöver inte alls bero på mig. Och förresten kunde han inte veta att jag är tjock. Förresten skiter jag i det. I honom. Han var säkert töntig. Black Adder och mr Bean och det. Och han var tvilling.

Av Jan Wiberg 11 aug 2008 11:25