Promenera mera!

En ungdom kan faktiskt sitta hemma en fredagkväll, och göra ingenting. Jag måste även poängtera att det är väldigt skönt, att bara få vara. Fast i bland kryper det i jag-måste-göra-något-tarmen, vilket det gjorde i kväll.

Jag städade klart mitt rum. En fredagkväll! Först trodde jag att jag hade blivit sjuk, men så var inte fallet. Efter det när jag ändå var uppe på högvarv bestämde jag mig för att ta en promenad. Hujedamej!
På med dem skönaste ut-&-gå skorna, ett par vita Lacoste.
Fyra par krokodilskor senare använder jag inte dessa mer, men de är så otroligt sköna för långpromenader så de används då. Fem gånger om året alltså.
Fram med iPoden, gjorde en spellista med bra låtar, allt från Dancing Queen med ABBA till Fångad av en stormvind med Carola. Det är just sån här musik jag blir peppad av.

Så var det då dags att gå ut. Jag bestämde mig för att gå den "långa gatan" ned, och tillbaka. Den är ca 500 m lång, men 1 km kändes ju för lite så innan dess gick jag en annan runda innan jag tog mig till den "långa gatan".
Efter 100 meter kom en väg in till vänster med massa hus, efter 100 meter till kom ytterligare än väg. Så höll det på tills gatan var slut. I bland rullade en bil förbi.
Efter halva gatan tänkte jag att jag inte orkar gå hela, men då kom Waterloo ut ur öronen och helt plötsligt hade jag redan gått hela gatan.

Jag hade bara hörlur i ett öra. Jag vill inte ha två när jag är ute & går och det är mörkt. Hade någon kommit bakom mig hade jag sannerligen skitit på mig av rädsla. Därför kändes en lur mer säkert.
Så när jag hade gått hela gatan ned, gick över övergångsstället och gick på andra sidan tillbaka, då bytte jag även över hörluren till vänster öra. Jag kunde ju inte favorisera höger öra.

Jag gick förbi ett hus där det var fest. Jag hörde Malmö FF och Kalmar FF komma ur deras munnar. Säkert fotbollsintresserade. Hurra!
Ett annat hus hade en trädgård med vattenfall, damm och snygg stengång. Mycket fin, kanske någon trevlig som bor där.
Jag kom även på mig själv med att mima svagt till Att älska dig med Shirley Clamp samtidigt som jag tänkte att jag inte ens kan låten. Tydligen kunde jag refrängen.

Snart hade jag tagit mig hela gatan tillbaka, och traskade hemåt.
En promenad på ca 2 km senare var jag alltså hemma. Det var inte långt, men det räckte, och det ska dessutom bli en vana. Promenera... mera! 3-4 gånger i veckan.

Jag har hört att efter fyra gånger känns det bättre. Innan dess ger man ofta upp. Jag har även hört att det tar ca tre veckor att vänja sig vid en ny vana.
Så antingen känns det bättre om fyra gånger... eller om tre veckor. Hoppas fyra gånger. För ut, det ska jag.

Av Sofia Larsson 09 aug 2008 14:27