Surrealistisk dröm

kanske älskar jag den ödsliga öknens uttryck

den tusenåriga sanden och om natten

den lögnaktiga månen som med sitt sken

smeker bort alla rester av dagen



man kan aldrig tro, att innan månen intog landskapet...

man kan aldrig ana, att före månen

nästan brann sanden

av solens kyssar



i gryningen bryter vinden loss sömniga kameler ur sanden

som i maklig takt suddar ut sina konturer mot himlen

Av Catherine Danell 01 aug 2008 15:25