Jag kände mig så tom och det kändes som att något saknades.
En dag hittade jag en liten lila ros. Då kände jag mig hel igen och allt var underbart.
Det gick så snabbt så jag knappt hann reagera. Men plötsligt så fanns inte min lilla lila ros där. Jag blev inte så ledsen först. Men efter ett par timmar så fattade jag vilken special ros jag hade slängt bort. Den var alltid glad, hjälpsam, snäll, omtänksam och den hade aldrig gjort något fel eller elakt.
Då kände jag mig tommare än jag någon gång gjort i hela mitt liv. Det var den lilla lila rosen som hade gjort mitt liv lyckligt. Och sen fanns den bara inte där. När jag sen tänkte på att jag kanske aldrig skulle se, höra eller känna min lilla lila ros igen i hela mitt liv så rann den ena tåren efter den andra ner för mina kinder.
Jag skulle hållit den hårdare och visat hur mycket jag älskar den. Men nu är det för sent.
Av Viktor Törnkvist 23 jul 2008 11:14 |