Slasken - polisens och åklagarnas maktverktyg

Slasken - polisen och åklagarnas yttersta maktverkt

Alla förundersökningar som bedrivs innehåller något som kallas för slasken. I slasken ligger sådant som polis och åklagare anser inte ska användas. Inte sällan ligger saker i slasken som faktiskt kan tala till den tilltalades fördel och som därför göms undan i slasken medvetet eller omedvetet av polis och åklagare. Dels kan det finnas förhör som polisen och åklagare har hållit men inte tycker hjälper dem att nagla fast den misstänkte och därför ska läggas i slasken och dels kan det finnas saker som talar mot den misstänkte och som polis och åklagare kan gömma undan i de fall som man gör ett skenåtal. Dvs man driver ett åtal som man på förhand vet kommer ogillas av en domstol men det ser bra ut i allmänhetens ögon att man driver det, oftast används detta när det handlar om kända och rika människor och när allmänheten vill se rättvisa, då kan åklagare driva ett åtal där de vet att den tilltalade kommer frias men då kan åklagaren säga att de gjorde vad de kunde men rätten beslöt sig för att fria. Och då går allmänheten och är arga på domstolarna istället för att inse att det är åklagare och polis som gjort en dålig förundersökning och ofta i just de fallen finns det sekretessbelagda saker i den s k slasken.

I USA måste åklagare lämna över allt till den misstänkte och dennes försvarare, men så är det inte i Sverige. I Sverige är det polis och åklagare som bestämmer vad den misstänkte och dennes försvarare ska få se och ta del av. Enligt rättegångsbalken så ska den misstänkte få ta del av förundersökningen fortlöpande om det inte är till men för den fortsatta utredningen. Det sista är något som polis och åklagare använder sig av som svepskäl för att dölja sådant som man inte vill att den misstänkte ska få veta för då kanske den misstänkte ropar "men hej, vad håller ni på med?" Den misstänkte får sedan vid slutdelgivningen ta del av det som åklagaren tänkt använda mot honom eller henne och sedan är det meningen att denne ska få ha möjlighet att komplettera saker såsom bevisning, förhör mm. Men där har åklagaren ett trumf och övertag. Åklagaren kan, om han eller hon vill, vägra den komplettering som den misstänkte vill ha. Åklagare och polis har hela tiden ett enormt överläge mot den misstänkte, de kan hålla förhör som kan fria den misstänkte och då slänga förhöret i slasken. Den misstänkte kan be om att få ta del av slasken men vill åklagare och polis nita den misstänkte och förhindra denne från att försvara sig så kan de sekretessbelägga detta i slasken. Allt detta kan polis och åklagare utan problem göra eftersom de vet att de har den makten.
Godtyckligheten och makten i kombination gör att rättssystemet försätts ur dess demokratiska spel. Inte sedan 1945 har en åklagare i Sverige blivit dömd för obefogat åtal och därför är det inte konstigt att åklagare idag tänker, "ja ja, går det i rätten så går det."

När jag satt och dömde i rättegångar så fick jag lära mig två heliga saker, nämligen att det ska vara ställt utom allt rimligt tvivel och att ilskan går över men inte domen dvs man ska inte döma när man är arg, för ilskan försvinner men domen finns alltid kvar. Varför får inte polis och åklagare lära sig dessa heliga saker? Hur många poliser utnyttjar inte sin maktposition genom att kränka de misstänkta och hotar dem med olika saker? Ett av de mest vanliga hoten brukar vara att "om du inte pratar så kommer vi fortsätta gräva och då kommer det bara ta längre tid." För en person som sitter häktad så är det just tiden som är den psykiska påfrestningen. Skulle en misstänkt hota eller höja rösten mot polisen däremot så kommer ett åtal om olaga hot mot tjänsteman som ett brev på posten. Som misstänkt så gäller det att bara svälja alla kränkningar som han eller hon blir utsatt för av polis och åklagare. En väldigt känd journalist och vän till mig satt och blev förhörd av en mediekåt åklagare och blev utsatt för diverse kränkningar. Han hade innan tagit två tabletter av ett lugnande medel och satt som i en dvala under förhöret för att inte brusa upp. Det kan inte vara rätt att det ska vara så för en misstänkt. Det borde vara varje polis och åklagares skyldighet att inse att med sin maktposition så bör en viss ödmjukhet vara på sin plats.

Varje gång en åklagare förlorar ett åtal i en domstol så borde en anmälan om obefogat åtal lämnas in för som det är nu så går åtal per automatik. Jag har själv suttit och läst igenom en hel del domar på sistone och flera gånger sett att åtal har avvisats och ibland har jag tänkt inom mig att det här borde åklagaren ha insett att det inte skulle kunna leda till ett bifall av åtalet. Termen "ooefogat åtal" måste börjas användas och inte bara vara något fint i lagboken. Och slasken måste avskaffas helt eller bli helt öppen för den misstänkte och dennes försvarare, vi lever i ett demokratiskt land där den misstänkte måste få ta del av allt och inte som i diktaturer där godtycklighet råder.

Av Cecilia Beckroth 06 jul 2008 22:01