FRA, SÄPO och det nya lagförslaget!

Ingen har väl undkommit den debatt som florerar i media i allmänhet och på Sourze i synnerhet, beträffande propositionen om utökade möjligheter för FRA Försvarets radioanstalt och SÄPO Säkerhetspolisen att dokumentera mail och sms trafik över landets gränser. Paniken tycks vara total bland landets medborgare och maken till överdrivna självuppfattningar om den egna betydelsen har i alla fall inte jag stött på tidigare.

Någon refererar till polisprofessorn Leif Persson. Han skall vid något tillfälle ha yppat att de som hanterar den sk överskottsinformation som blir följden av den föreslagna övervakningen, kommer att ha svårt att inte falla till föga för sin egen nyfikenhet och därför gotta sig i tex någon privatpersons eventuella sexuella preferenser. Med tanke på Perssons egen, från flera håll högst ifrågasatta prestation som professor under de senaste 10 åren, är det naturligtvis förståeligt och högst tänkbart att han själv haft mycket tid över för annat än det som ingått i hans arbetsbeskrivning, och till exemel om han själv varit anställd på FRA eller SÄPO kunnat sitta och gotta sig i privatpersoners korrespondens.

Nu är det emellertid så att personalen på både FRA och SÄPO har ett betydligt tydligare prestationskrav än vad Leif Persson verkade ha på Rikspolisstyrelsen. Även om det oftast inte kommer till allmänhetens kännedom är det dessa människor som ser till att både Andersson, Pettersson, Lundström och vi övriga kan sova tryggt på nätterna. Dessa människor utför sina arbetsuppgifter med ett enda syfte; att söka förhindra att vår demokrati äventyras. Aldrig får de något erkännande eller något beröm för sina insatser. De arbetar i hemlighet och detta för landets säkerhet.

Trots detta angrips deras verksamhet så gott som dagligen av självutnämnda experter som tror sig sitta på all kunskap om hur en demokrati fungerar. Dessa sk experter gör gällande att den övervakning som föreslås, är ett hot mot den personliga integriteten. Frågan är vad den sk personliga integriteten är värd den dag man i bästa fall ligger som en grönsak på sjukhus efter en terrorattack.

Nu är det inte risken för terrorangrepp som är den stora frågan i denna debatt. Det är den överdivna självuppfattning vissa verkar inneha. Somliga verkar på fullt allvar tro att statstjänstemän inom FRA och SÄPO är intresserade av om tex Kalle Karlsson gillar att gå klädd i kvinnokläder eller om Åke Svensson gillar killar. Dessa fiktiva uppgifter föranleder möjligtvis ett intresse inom de bådas privata sfär. För FRA och SÄPO är dock dessa uppgifter allt annat än intressanta. Dessa båda organisationers personal är nämligen fullt upptagna med att snappa upp redan förutbestämda nyckelord som kan misstänkas ha någonting med terrorism eller omstörtande verksamhet, att göra. De skiter fullständigt i uppgifter som beskrivs ovan och liknande. Även om de, som Leffe Persson tror, är nyfikna av sig och inte kan låta bli att kolla in Lisa Larssons fiktiva medlemskap i någon kinkyclub, har de inte tid med detta. De jobbar med viktigare saker.

Så lägg ner tron om att ni är så förbannat viktiga och betydelsefulla att staten skulle ha det minsta intresse av att kolla era kärleks-sms eller ta del av era perversa sexuella böjelser. Det är bara önsketänkande från er sida.

Av Göran Larsson 16 jun 2008 15:11