Han valde dig

ser siluetten bakom flortunna gardiner
tänker
just så, ska du avbildas
naken
tunn
som slöjan av bara känslor



när han la handen på axeln
bad alla andra gå
bröt han bandet



du rör dig långsamt
i längtans takt
vacker med utslaget hår
men inga gardiner kan dölja dina spända axlar



vill nå dig igen
vakna till ett vi
där ingen fader når

kan nästan smaka smultronen på rad
under den blå himlen
när vi flätade samman vår livslust



han fanns där
skuggan vi trodde var av träd
med sin förutbestämda framtid
och vi
var bara spelpjäser



när han la sin hand på din axel
bad alla andra gå
förlät jag honom
och fördömde dig

Av Erika Andersson 02 jun 2008 10:52