Lokala löneavtal är den nya modellen

Lönebildningen har under mer än tio år intensivt diskuterats och utretts av arbetsmarknadens parter, inom regeringar, i massmedia, debattartiklar osv utan att något konkret resultat kommit fram. Man låtsas att individuell lönesättning tillämpas inom Saco och Tco förbunden och LO förbunden kör som vanligt med intresset inriktad bara på ingångslöner och inget som belönar utbildning och arbete. Nybörjare tjänar i stort sett samma lön som erfarna arbetare har efter 20-30 års erfarenhet. Massor av sådan lönestatistik visar detta.

Nu går Vårdförbundet på samma mina som Kommunal tidigare. Man lyckades höja lönenivån med 123 kr månad jämfört med första medlingsbudet. Kommunal fick 85 kronor vid deras strejek för några år sen. Trots erfarenhet av strejker av denna typ fortsätter man och tjafsar om ingångslöner i stället för att på allvar ta upp lönesättningen efter utbildning och arbetsinsats. Nu tror man att de lokala förhandlingarna ska rätta till lönerna. Men någon riktig individuell lönesättning tillåts ju inte. Man bara hänvisar till centrala överenskommelser och därmed fortsätter den kollektiva lönesättningen och att ramarna är faställda.
Strejker har aldrig givit resultat. Själv upplevde jag metallstrejken 1945 då arbetsgivarna bjöd 8 öre per tiimme i påökt. Vi strejkade i fem månader och fick sen gå med på exakt samma lönebud dvs 8 öre per timme.
Bara som exempel på hur litet facket lärt sig på mer än 60 år.

Dags för en starkt reformerad lönebildning som bygger på att det måste löna sig att utbilda sig och arbeta. Först när man tar hänsyn till detta får vi ett samhälle som blir ett inkomstsamhälle i stället för ett bidragssamhälle,
Något för Alliansregeringen att tänka på.

Av Stig Gustin 29 maj 2008 22:48