Eurovision: Belgradyra!

Charlotte Perelli stod på scenen som nummer, femton, precis som förra gången, 1999, då hon vann. Hon hade även samma ensemble med sig som då.

Charlotte stod där ensam, långt borta, som en liten älva i ett dimmigt landskap. En glittrande varelse, en ambitiös artist. Tyvärr, måste jag säga, hörde man inte texten ordentligt i låten. Det gjorde man faktiskt med de flesta andra artisternas låtar.

Min reflexion är, att man kör in på ett spår och håller sig där, istället för att ta fram artisten och artistens karisma i låtframförandet. Perelli skulle ha gjort sig bättre i en färg, kanske orange och en mjukare klädsel. Hon skulle ha satsat på sig själv som artist, som hon gjorde förra gången, då till och med jag förstod från början, att hon skulle vinna. Hon kanske skulle haft en annan låt.

Jag satte poäng på låtarna från 1-10 och de blev ungefär så här:
Spanien och Bosnien 2 points
Serbien, France och Rumänien 3 points
Tyskland och Ryssland 4 points
Polen , Portugal, Azerbajan och Israel 5 points
Albanien, Finland, Kroatienoch Lettland 6 points
Ukraina och Grekland 7 points
England och Sverige 8 points
Armenien, Turkiet, Georgien och Norge 9 points

Jag är ledsen för Charlottes skull, men det känns som historien upprepar sig. Har man vunnit en gång, ska man kanske inte prova igen? Livet är så skört, speciellt när det gäller tävlingar. Men hjältar kan vi vara ändå! Om vi tar hand om oss själva och gillar oss som vi är.

Det fanns mycket vackert att se i kväll i Eurovision song contest år 2008 från Belgrad. Jag gillade faktiskt det engelska bidraget "Even if" med Andy Abraham. Det var en sång om kärlek och den känslan förmedlade han verkligen entusiastiskt - men vad hjälpte det?

Jag tyckte att Armeniens bidrag var riktigt bra med Sirusho. En vacker och energisk tjej. De flesta tjejerna i tävlingen hade satsat på naturlighet, det är nog en av ingredienserna till framgång.

Polens amerikanska gästsångerska, hade tänder som nästan skymde ansiktet. Reportern sa att "hennes tänder är så vita att Carolas skulle bli gröna av avundsjuka!" Vet inte om det var speciellt snällt sagt, men faktiskt sant! Annars hade Isis Gee en bra röst, lite som Maria Carey.

Mor Ve Ötesi från Turkiet och hans band ägde! De hade hellre kunnat vinna tyckte jag. För när jag såg Rysslands bidrag, som alltså fick bara en 4:a av mig, tänkte jag: " visst får man kräla på golvet i "Believe" som Dima Bilan gjorde, men det gav lite kräkkänsla och om inte texten varit ok hade jag sågat låten, hör här: "Nothing else can stop me, if I belive - I can do it all - open every door!" Klass på den texten!

Norges bidrag var bara så extremt song-contest-Europa som det kunde bli! Perfekt! "Hold on, be strong" var Maria från Norges bidrag. Riktigt bra! Eurovisionsmässigt! Normal klädsel, men ändå sexig, vacker sångerska. Magiskt! Inte undra på att hon fick mest poäng av de nordiska länderna!
Tyckte emellertid jag har hört den förut? Norges bidrag var så harmoniskt, att lugnet spred sig över publikhavet och den stora arenan.

Även om inte Charlotte Perelli tog hem priset, så var prispokalen designad av en svensk konstnär.

Det var inte speciellt lätt att gissa vem som skulle vinna i den här färgrika Eurovisionstävlingen! Men det blev en ryss, en violinist och en skridskoåkare, dvs hans medhjälpare på scenen, som på knä framför folkhavet mottog publikens jubel. Det var fint och stämningsfullt.

Vi ses i Moskva! Ropade en överlycklig Dima Bilan ut över folkhavet i Belgradarenan! En artist med stort känsloregister!

Något att minnas var också den serbiske kompositören och filmmakaren Goran Drebowich som med sin proffsiga orkester gästade tävlingen. Han fick med sig hela publiken i sång och dans och en livsglädje utan like! Scenen växlade bakgrund i olika mönster och färger, glittrade och glimmade!

Det gjorde de bra i Belgrad!

Av Pia Isaksson 25 maj 2008 12:08