Henke klar för EM

Den enda riktiga skrällen bland den trupp Lagerbäck och Andersson så prydligt presenterade på en overhead tidigare ikväll var inte vilken skräll som helst. Även om rykten florerat om legendens eventuella comeback i blågult var det nog få som verkligen trodde på det. Men så kom det. HENKE LARSSON ställer upp i EM och en i princip enad presskår jublade i samma stund Lars Lagerbäck yttrade orden. Men Henke själv var snabb med att tala om att han givetvis tävlar på samma villkor som alla andra och att han ser sig själv som en reserv bakom Zlatan Ibrahimovic och Johan Elmander. I och med att Henke ställer upp i sommarens EM kommer han att ha deltagit inte mindre än sex stycken stora mästerskap. Det om något är en fingervisning om vilken nivå Henke håller. Det är idag länge sedan han skrev in sig i historieböckerna som en av de absolut största vi haft inom svensk fotboll. Men frågan är hur länge sagan kan hålla på. Den lilla stora anfallaren fyller ju faktiskt 37 år i september och spelar längre inte på den allra högsta nivån. Själv är jag absolut inte orolig, men jag vet att det finns en del människor där ute som anser att Henkes tid är förbi. Men icke, Henke är nästan i en klass för sig i Allsvenskan och har en fysik många 25-åriga fotbollsspelare drömmer om på nätterna.

Som sagt, inga större skrällar i truppen. Vem som skulle ta platsen som den fjärde mittbacken var relativt öppen och stod mellan Andreas Granqvist, Helsingborg på lån från Wigan och Peter Larsson, Halmstad. Förbundskaptenerna valde den först nämnde. Som faktiskt frivilligt bad om att f bli utlånad från Premier League till Allsvenskan för att på så sätt få så mycket speltid som möjligt och öka sina chanser att få komma med till EM. En chansning som gick hem och som Andres säkert är nöjd med trots att han gick miste om ca en halv miljon kronor i lön från Wigan. Men det visar bara på hur stort och viktigt det är för de svenska fotbollsspelarna att få spela ett större mästerskap. Någonting man inte direkt kan säga om hockeyn motsvarigheter. Peter Larsson fick nöja sig med att stanna hem i standby läge och hoppas att någon skadar. Övriga backar förutom Granqvist är; Petter Hansson Rennes, Olof Mellberg Aston Villa/Juventus, Daniel Majstorovic Basel, Mikael Nilsson Panathinaikos, Mikael Dorsin CFJ 1907 Cluj och Fredrik Stoor Rosenborg.

Mittfältet bjöd inte heller på några överraskningar. Mest överraskande hade varit om förbundskaptenerna haft lite stake och vågat petat Niklas Alexandersson som verkligen inte rosat marknaden i Allsvenskan denna säsong. Det har varit bråk med motspelare, magont, migrän och andra småskador. Istället skulle de ha vågat sig på någon yngre och hungrigare spelare. Till exempel Stefan Ishizaki Elfsborg som varit riktigt bar under första halvan av säsongen och bidragit till att Elfsborg i år är bland topplagen i Allsvenskan. Jag vet inte vem som sa det men sant är det i alla fall; "Det är svårare att spela sig in i landslaget än att spela sig ur det samma". Övriga mittfältare känns givna. Anders Svensson har varit bland de bästa i Allsvenskan och håller en hög lägsta nivå långt över resterande spelare i samma liga. Kim Källström spelar mest av alla de svenska proffsen och då konkurrerar han med några av världens bästa spelare i en av världens bästa ligor. Fredrik Ljungberg är, när han får vara frisk, en viktig spelare. Frågan är bara hur länge han håller sig frisk. Den senaste tiden har skadorna verkligen avlöst varandra. På något sätt känns det inte som om hans kropp riktigt ät gjord för att spela fotboll, i synnerhet inte den uppoffrande spelstil som kommit att bli hans kännetecken det senaste decenniet. Sebastian Larsson är min favorit. Han har övertygat i Premier League för sitt Birmingham, som förvisso åkte ur högsta serien. Men det dröjer inte länge förrän Larsson skriver på för en ny Premier Leagueklubb. Tilläggas ska att Larsson verkligen kan lägga frisparkar. Tobias Linderoth som till vardags spelar för Galatasaray i Istanbul opererade sin höft i januari och har knappast rört en fotboll sedan dess. Trots detta finns han med i den trupp Lagerbäck tar med sig ner till Österrike. Varför frågar sig vän av ordning? Därför att han precis så bra och så viktig för det svenska landslaget svarar jag. Även om Anders Svensson visat att han är minst lika bra behövs Linderoths ledar egenskaper. Om han inte hinner bli tillräckligt frisk till EM har förbundskaptenerna valt att ta ut Kennedy Bakircioglü som reserv. Här borde de egentligen ha satsat på Kennedys klubbkamrat Rasmus Lindgren. En bättre och framför allt hetare spelare än vad Kennedy är. Lindgren har hyllats i holländsk press för sina insatser i Ajax.

Anfallsparet är givet så länge de är skadefria. Zlatan och Elmander är givna i sina klubblag Inter respektive Toulouse och är tongivande samt samspelt. Bakom dem finns två riktigt rutinerade rävar Markus Allbäck och Henke Larsson. Tillsammans med Marcus Rosenberg kommer de få turas om att göra inhopp beroende på om Sverige leder eller ligger under. Inte så mycket att orda om där.

I det stora hela så känns truppen bra, men inte fantastiskt. Jag hade gärna sett att Rasmus Lindgren och Stefan Ishizaki fått komma med i stället. En fråga som Lagebäck verkligen måste ta sig en funderare kring är vem som ska vara första målvakt. Jag vet att han utan att blinka eller darra på rösten skulle skrika ut Andreas Isaksson snabbare än blixten om någon frågar i dag. Men jag tycker i alla fall att han bör tänka över det. Rami Shaaban har inte sett stabil ut i Allsvenskan och Isaksson lyckades med bedriften att släppa in åtta mål i sista omgången av Premier League. Varför inte testa med Elfsborgs Johan Wiland? I alla fall i någon av de matcher som återstår innan EM-slutspelet drar i gång.

Av Alexander Brock 13 maj 2008 20:44