sourze.se

Energiduell om Balkan

Ryssland utmanar väst på en kostsam energiduell om Sydosteuropa som kan få långtgående konsekvenser för allas framtid.

Att Sydosteuropa börjar skrälla på fler områden än schlagerfestivalen har inte undgått svenska ekonomer och företagsledare. Ungern, det misshandlade styvbarnet som förlorade både landsdelar och framåtsanda efter 1990-talets alla krig, är nu med i EU och tar emot rekordhöga utländska investeringar, årligen c:a 30 procent mer ! än året innan. Rumänien har som första EU-land infört ’flat tax’ på 16 procent som lockar till sig enorma investeringar och hjälper till att hålla både inflation och arbetslöshet på rekordlåga 4 procent. Underbarnet Bulgariens tillväxt förutspås ligga i år på 6,1 procent årligen för fjärde året i rad, drygt dubbla tillväxttakten än hos ’de gamla’ 15 i EU. Även Albanien har fått igång sin rostiga motor, med en årlig tillväxttakt på 7.3 procent, ett stabiliserings- och associeringsavtal med EU och en officiell inbjudan att ansluta sig till försvarsalliansen NATO; Ericsson har svensk personal på plats i Tirana, liksom Electrolux, AtlasCopco och Volvo lastvagnar.

Den dramatiska tillväxtökningen i Sydosteuropa drar också med de krigsdrabbade delarna av det gamla Jugoslavien. Slovenien är redan med i EU, uppfyller med råge kriterierna för valutasamarbetet ERM II med i eurozonen sedan 1 jan 2007 och har en stabil årlig tillväxt på 4 procent, där lejonparten av både import och export sker med EU. Kroatien står redan med ena foten i EU och har en tillväxttakt på i snitt 4 procent. Makedonien har redan fått en rad större projekt i miljardklassen godkända av Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling samt Världsbanken. Montenegro har också siktet inställt på EU och placerar redan idag drygt 90 procent av sin
industriproduktion utomlands.

Till och med sorgebarnet Kosovas ekonomi övergick från regress till tillväxt under 2006 och 2007, om än med anspråkslösa 2-3 procent/år, med utländska investeringar som i dagsläget uppgår till en tredjedel av BNP mer än de flesta länderna i Mellanöstern och som väntas öka ytterligare efter självständigheten. Serbien har också haft en tillväxttakt på 6.3 procent/år de senaste åren och fick denna månad apr 2008 äntligen ett SA-avtal med EU, mycket tackvare EU:s önskan att rikta in det serbiska ekonomiska snälltåget mot en europeisk slutstation.

För EU:s del handlar dock det serbiska SA-avtalet inte om filantropi. Både Serbien och de övriga växande ekonomierna hämmas av energibrist och måste få sina behov tillgodosedda, eller åtminstone lindrade, om de ska nå samma nivåer som väst.

Ergo South Stream, Rysslands erbjudande om gasledningar i miljardklassen med Serbien som regional insamlingspunkt, som är tänkt att förse hela Sydosteuropa och vidare Italien och EU med ännu mera rysk gas. Projektet lanserades i juni 2007 som ett gemensamt projekt av Paolo Scaroni, VD:n för Italiens statliga energibolag ENI, och dåvarande VD:n för Gazprom, en viss Alexander Medvedev; om det senare namnet klingar bekant, så är det Rysslands nuvarande tsar, förlåt: president. För EU:s del handlar det alltså att förekomma hellre än att förekommas.

Ty en sak är klar: South Stream Juzjnij Potok på ryska är den största enskilda satsningen i rysk ekonomi efter Stalins industrialisering på 1930-talet. Det är i själva verket ett ryskt-italienskt joint venture registrerat i Schweiz som South Stream AG, avsett att leda 31 miljarder ! kubikmeter gas årligen längs ett 900 km lång pipeline från Beregovayas gaskompressor vid Svarta havet via hamnstaden Varna i Bulgarien till Italien och EU. Avstickare från South Stream ska gå genom Ukraina, Rumänien, Ungern, Kroatien, Bosnien och Herzegovina och Slovenien, med Serbien som största depåanläggning inför vidare transport mot Italien och eventuellt fler intresserade länder i Centraleuropa österrikiska Baumgarten and der Marchs gasdepåanläggningar har redan prospekterats av nyfikna ryssar. Prislappen är också därefter: 70 - 100 miljarder kronor enligt projektägaren SSAG; eller lite drygt 195 miljarder kronor, om man - som jag - hellre tror USA:s energidepartement.

Varför jag hellre tror dem? Ja, dels brukar ryska projektägare alltid salta väglaget med överoptimistiska prognoser vid take off och landning. Dels borde jänkarna om några veta vad det kostar att bygga pipelines genom Balkan, eftersom de har egna framskridna planer på sådana. Ty ryssarnas SSAG byggs inte ut i Terra nulla, utan rakt över jänkarnas ömmaste tår. I USA:s officiella strategidokument för 2000-talet, som USA:s utrikesdepartement författat i samarbete med bl.a. det amerikanska energidepartementet, står nämligen just trekanten Svarta havet - Balkan - Mellanöstern som "det strategiskt viktigaste området för USA" under oöverskådlig framtid.

USA:s energidepartement sponsrar redan det USA-registrerade AMBO Inc, som står för Albania, Macedonia, Bulgaria Oil. AMBO Inc. är tänkt att föra 119 ton kaspisk olja per dag via 894 km långa ledningar från den bulgariska hamnen Burgas till den albanska hamnstaden Vlorë i centrala Albanien, där amerikanska supertankers ska ligga för ankar. Ett trilateralt avtal mellan de berörda Balkanländerna undertecknades den 31 januari 2007, där Balkanländerna åtog sig ansvaret att bygga, operera och underhålla gasledningarna; att det ska ske med amerikanskt finansiellt stöd är underförstått för alla kalaset kostar inte mindre än 9.7 miljarder kronor.

Jänkarna är heller inte de enda som gräver på Balkan. EU kör sedan ett årtionde tillbaka sitt eget race med Nabucco Pipelines, en grundsten i EU:s omfattande Transeuropeiska energinätverk. Syftet med Nabucco är att "diversifiera energikällorna": iransk, irakisk, azerisk, kazakhisk, turkmensk, egyptisk and syrisk naturgas ska lätta det ryska struptaget om EU:s energisektor Gazprom täcker drygt en fjärdedel av EU:s energibehov. Nabucco Gas Pipeline International GmbH, registrerat 2004 som ett multinationellt joint venture med säte i Wien, är nu villigt att betala närmare 10 miljarder kronor för att bygga 3.300 km egna gasledningar från hamnstaden Erzurum i Turkiet till Baumgarten an der March - samma ort alltså som nu ryssarna lägger bud på genom SSAG.

Den här duellen har inte uppmärksammats i Sverige, där man mest larmat mot ryska Gazproms planer på North Stream, gasledningar som ska gå längs svenska vatten för att förse Nord- och Centraleuropa. Skillnaden är dock att SSAG ska lägga sina klor på nya och bräckliga demokratier. Dessa blir nu utsatta för samma omilda påtryckningar vissa kallar dem ren utpressning som Ukraina, Georgien och de baltiska länderna har fått känna på under de senaste åren. Som om detta inte var nog har ryssarna också en Blue Stream, som har siktet inställt enkom på Turkiet, samt en nordafrikansk gasledning: man tänker helt sonika lägga beslag på de energikällor som EU är så desperat att nå för att undkomma det ryska björngreppet. En framtid där varje glödlampa, varje spis och varje värmeelement i väst styrs från Moskva - där har du den nya ryska stormaktsdrömmen i en nötskal.

I denna Grand Manouvre har alltså Balkan återigen kommit att bli en viktig pusselbit. Balkan har ibland kallas för "en bro mellan civilisationer": en bro som tyvärr många trampar på. Om denna bro ska återerövras för den ryska intressesfären eller får växa fritt som en del av det nya Europa kommer i slutändan att bero på vem som vinner den här duellen.


Om författaren

Författare:
Shqiptar Oseku

Om artikeln

Publicerad: 05 maj 2008 15:06

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: