En lösning på mäns våld mot kvinnor

Det är i skrivande stund den internationella kvinnodagen, och för en gångs skull tänkte jag våga mig in på ämnet kvinnomisshandel. Det är ytterst sorgligt att det lever kvar år för år, trots många decenniers diskussion och uppmärksamhet kring ämnet. Då och då, speciellt under dagar som denna, så brukar frågan uppmärksammas i medier och speciella aktioner äger rum.

Enligt BRÅ så har antalet anmälningar om kvinnomisshandel ökat med 33 procent de senaste tio åren, men då ska man tänka på att det både kan finnas ett stort mörkertal och att ökningen till viss del kan bero på att allt fler vågar anmäla dessa typer av brott. Hursomhelst finns det inga tecken på att denna typ av brottslighet minskar, trots att vi kanske de senaste tio åren uppmärksammat denna fråga mer än någonsin tidigare. Denna ökande medvetenhet kring ämnet har förutom själva uppmärksammandet, sannolikt lett till en hel del andra positiva effekter, som att fler kvinnor vågar anmäla brotten och att kvinnorna får bättre stöd och behandling efter att brotten har begåtts. Men vi måste våga inse att denna uppmärksamhet inte haft någon som helst inverkan på antalet brott.

Häromdan fick en kommunalpolitiker, i något lokalt nyhetsprogram, frågan om vad politikerna tänker göra för att minska mäns våld mot kvinnor. Som så många gånger förr så säger man att man måste bli bättre på att informera, skapa temadagar, lyfta frågan, etc. etc. Det är absolut inget fel med det, men det kommer inte att minska mäns våld mot kvinnor.

All heder åt de som jobbar aktivt med dessa typer av frågor och som informerar, debatterar, anordnar temadagar och demonstrationer, och som jobbar socialpolitiskt eller rättspolitiskt med dessa frågor. Men om man tror att det kommer att ha nån påverkan på mäns våldsamhet, så bedrar man sig själv djupt. Vi har sett att varken straffets längd, eller stor uppmärksamhet kring frågorna har påverkat de typer av män som begår våld mot kvinnor eller att det har minskat antalet brott.

Jag vågar hävda att problemet inte är olösligt och att det till och med finns en relativt enkel och nästan helt obeprövad metod. Risken finns nu att jag blir kallad biologist, men jag kontrar isåfall med att kalla de som inte tror alls på biologiska/psykologiska orsaker, för sociologister. För övrigt tror jag att både sociala och biologiska faktorer påverkar oss i olika grad. I just det här fallet tror jag dock att de biologiska förklaringarna har större påverkan än de sociala faktorerna. Med all sannolikhet så har sociala faktorer under uppväxten har en betydelse, men däremot tror jag knappast att det är den skeva kvinnobilden i samhället eller den så kallade "könsmaktsordningen" som får män att misshandla kvinnor. Notera att jag inte motsäger att det finns en skev bild och diskriminering av kvinnor i samhället, för det finns det dessvärre, men det problemet leder inte till att män utövar våld mot kvinnor. Om den kopplingen vore sann så borde alla män vara potentiella kvinnomisshandlare och det tror jag nästan ingen i vårt land egentligen tror på. Och hur förklarar man i så fall att den rådande kvinnobilden i samhället endast påverkar vissa män negativt?

Nåväl, tillbaka till de möjliga biologiska förklaringarna för mäns våld mot kvinnor. Vad man tyvärr nästan aldrig diskuterar är att man vet att en överväldigande majoritet av de som sitter fängslade för våldsbrott har någon form av "lättare" psykiskt problem. Man vet att närmare 90 av de som utövat dödligt våld mot kvinnor har någon form av psykisk personlighetsstörning. I en studie fann man att endast 12 av de som misshandlade sina kvinnor INTE hade någon psykisk personlighetsstörning. Man vet exempelvis sedan länge att kvinnomisshandel är oerhört mycket vanligare hos män som har borderline-störning. Man vet att försök med samtalsterapi med våldsamma män har givit positiva resultat. Man vet att alla typer av våldsbrott, inklusive våldsbrott mot kvinnor, är oerhört mycket vanligare hos män med psykiska problem och/eller problem med alkohol och narkotika. Så varför ignoreras dessa faktum år efter år i diskussionen om kvinnomisshandel? Varför lyssnar inte justitiedepartementet på sin dotterorganisation BRÅ:s många rapporter och satsar mer på behandling istället för att ständigt höja straffen vilket beviseligen inte minskat antalet kvinnofridsbrott?

Något som är slående när man söker efter information om förklaringar till mäns våld mot kvinnor är att feministiska och kvinnodominerade organisationer tenderar till att helt och hållet ignorera psykologiska och biologiska förklaringar till mäns beteende. Varför är det så? Varför verkar man inte ens vilja resonera kring sådana förklaringsmodeller? Personligen är det nog det som bekymrar mig mest, att man inte ens vill se till icke-sociologiska förklaringsmodeller. Kan det vara så att dessa förklaringsmodeller även har mer fokus på att våldsamma män bör behandlas snarare än att ett hårt straff är lösningen på problemet? Det låter kanske som en fördomsfull teori, men på samma sätt som att en domare inte är lämplig att döma i ett mål där han själv utsatts för brott, så kanske är inte de kvinnor som känner sig mest berörda och engagerade i frågan, tillräckligt opartiska för att avgöra på ett objektvit sätt hur de våldsamma männen ska behandlas.

Jag vill inte med denna artikel säga att hela våldsproblematiken beror på psykologiska orsaker, men min förhoppning är att man i framtida diskussioner om kvinnomisshandel kan ta upp och resonera sakligt även kring dessa förklaringsmodeller. För det har man anmärkningsvärt sällan gjort under de senaste tio åren. Det finns trots allt många undersökningar som tyder på att mäns våld mot kvinnor går att behandla bort, så varför inte prova det i stor skala? Vad har vi att förlora på det? Behandling utesluter dessutom inte straff.


källor:
Länk: bra.se
Länk: bra.se
Länk: springerlink.com

Av Tobias Jeppsson 08 mar 2008 16:26