En hjälte ur tiden

Idag tog jag farväl av en vän - inte en nära sådan men en person som man inte kunde undgå att bli berörd av.
X har levt ett tufft liv med allt vad det innebär, men de sista åren har X levet ett liv på den ljusa sidan. Han kompenserade mycket av det han förlorat i tidigare år. Det kändes alltid lika bra att träffa X, hade han inte synts till på ett tag, var det alltid någon som visste.
X brukade gå i samma kyrka som jag - ibland. Han sökte Sinnesro, en viktig del i att leva ett nyktert liv.

X hade en båt. En vacker träbåt som han vårdade som ett barn. När båten lagts i vattnet, solen värmde tog han sin fru och åkte iväg med båten.

En sommar åkte jag och en vän med honom och hans fru en söndag.
Det var oförglömligt. X hade aldrig tagit någon förarutbildning men skulle gärna vilja göra det, berättade han, bara för att kunna ta sig fram i skärgården utan problem.
Jag hade precis avslutat en cirkel och hade böckerna med sjökort och allt. Jag lovade X att få överta dem och när vi träffades nästa gång fick han dem. Jag vet inte om X tog någon förarexamen, men han berättade att han läst och med hjälp tagit sig igenom en del av boken.

Så här i efteråt tänker jag hur orättvist livet är att en person som verkligen förtjänat vart enda år av bra liv skulle ryckas bort så hastigt, men är också så glad över att han fick leva sina sista år värdigt och i en krets av vänner och människor som tyckte om honom och hans fru. Många av dem fanns med på begravningen och salen var mer än full. Säkerligen fanns det lika många som inte kunde komma.
X har seglat klart och navigerat klart i den här världen - där han befinner sig nu behövs vare sig kompass eller förarexamen.
Frid över ditt minne.

Av Anne Skåner 07 mar 2008 20:32