De är dofter som berusar

Att få ynnesten, att dra ett djupt andetag och suga in doften i sina näsborrar. En blandad doft av söt honung, mustig kanel och bittermandel, är som att återfå tron på moder jord.

Att få se hundratals blommande mandelträd, stå i långa rader, med ljust rosa blommor mot en blå himmel, kittlar varje sinne i min kropp.

När en vindpust överraskar och de rosa bladen, likt fladdrande fjärilar, sveper runt trädstammarna och lägger sig som det, mest välspunna spindelnät, på de tunna grästråna under trädets krona.

Att höra bina surra kring persikoträdet, och veta att när de tystnar, har biet lystet bäddat in sig i blommans djupaste del, för att där suga i sig allt.

Att få gå i en allé av blommande körsbärsträd, klädd i enbart shorts och t-shirt, få ett av alla de miljoner vita blad, som virlar runt i luften, att landa i munnen. Uppleva en kittling på tungan.

Att ha lyckan att se, när de bastanta kastanjeträdens gigantiska trädkronor, översållas med blommande minigranar. De skira mustigt gröna bladen tillsammans med de stolta blommorna är en syn som värmer.

Allt detta gör mig lycklig, euforisk och ger mig hopp om att världen trots allt är en bra plats att befinna sig på.

Och för en liten, liten stund, drunknar ljudet av ondskan, i ett sång och kvitterspel av vårens alla kärlekstörstande fåglar.

Detta gör mig glad!

Av Ramona Fransson 28 feb 2008 09:23