Änglar, gudar och några vildsvin

I Linköping letar en man på häst efter sitt barnbarn, i Halmstad rövar Zeus bort en prinsessa och i Göteborg håller en grekisk havsgud koll på trafiken. 2008 firar Millesgården hundraårsjubileum och trots att det är femtio år sedan skulptören Carl Milles dog utgör hans skulpturer fortfarande mittpunkt i de svenska städerna.

I min hemstad Helsingborg är varje rörelse i hamnen bevakad. Längst upp på en hög stenpiedestal står Sjöfartsgudinnan med en båt i handen och blickar ut över vattnet. Hon är en symbol för staden och hamnen och står där tryggt och stabilt, längst upp på en smal kolonn, även när stormen rycker i hennes vingar på ryggen. Skulle Sjöfartsgudinnan trilla ner från sin utsiktsplats skulle en del av själen ramla ur Helsingborg.

Carl Milles är Sveriges meste skulptör och är Sjöfartsgudinnans upphovsman. Under hans livstid, 1875-1955, lyckades han placera ett stort antal skulpturer runtom i Sverige, men även i Kina, Japan, Australien, USA och en rad andra länder. Bara i Stockholm kan man hitta hans konstverk på 27 olika platser.

Hans verk skänker skönhet till offentliga platser och är ofta ett lika naturligt inslag på torget som träden är i skogen. Vad hade exempelvis Götaplatsen i Göteborg varit utan sin monumentala skulptur föreställandes Poseidon? Carl Milles har lämnat efter sig en stor konstskatt som vi alla kan beskåda och förundras över.

- Det finns inte många förutom Carl Milles som har haft sådan framgång, säger William Wareing, intendent sedan länge på Millesgården på Lidingö.

Det är just på Millesgården man kan beskåda många av de skulturer som Sveriges store skulptör har lyckats knacka fram under sitt produktiva liv. Under 2008 är det hundra år sedan den första delen av konstnärshemmet stod färdig och flera festligheter kommer att äga rum under jubileumsåret. Gården var under Milles levnadstid den plats där han visade upp och sålde sina statyer. På en bergsslänt med stenbelagda terrasser, avskild från vattnet nedanför av en låg mur och höga kolonner, kunde den intresserade studera verken, placerade under sprutande vatten precis som statyer i Italien. Och i den ateljé där Göteborgs Poseidon en gång i tiden nådde ända upp till taket när den skulpterades hittar man idag en utställningshall full av gipsfigurer.

William Wareing på Millesgården vill gärna lyfta fram betydelsen av Milles skulpturer, men betonar samtidigt att det just nu är en ny skulpturvåg på gång i Sverige.

- Det härjar just nu en epidemi av rondeller, säger han, och rondellerna är centrum för skulpturer.

Carl Milles skulpturer placerades aldrig i rondeller där de kunde beskådas genom ett bilfönster medan man svängde runt en liten gräsmatta. De finns på torg där man kan stanna upp och betrakta dem. Den som funderar en stund över vad som döljer sig bakom duvbajset kan ana att han har suttit länge och väl och funderat innan han satte något i verket. Han funderade över livets stora frågor. Att hans skulpturer föreställer änglar, gudar och vältränade män som tittar upp mot himlen är ingen slump.

Han var inte särskilt religiös själv men intresserade sig för tankar kring återuppståndelse och själavandring. Änglarna placerade han på höga piedestaler; de blev en del av himlen då, tyckte han. Andra änglar däremot, de som inte är placerade högt upp mot himlen, är avbildade med mänskliga drag, ståendes på marken. De har armbandsklockor eller åker skridskor. För Milles suddade de ut gränsen mellan himmelskt och jordiskt. Även grekisk mytologi intresserade honom och Orfeusbrunnen utanför konserthuset i Stockholm är ett exempel på det, där en speleman ur den grekiska mytologin sänker sig ner mot dödsriket för att väcka de döda och hämta upp sin älskade till jordelivet igen.

På Millesgården finns ett observatorium där Milles kunde stå och kika ut i rymden. Förutom religion och mytologi var astronomi ett av hans intresseområden. Han var fascinerad över hur världen hade skapats och hur människan hade kommit till. En skulptur föreställer en astronom och många misstänker att det är ett självporträtt. Astronomen håller en tolvsidig klump i sin hand. Den tolvsidiga klumpen är något så invecklat som en dodekaeder. Enligt Platon symboliserar en dodekaeder, en tolvsidig klump, det femte elementet etern, som finns i rymden och är osynligt. Se där, Milles lämnade inget åt slumpen i sina skulpturer.

Men Milles hade också mer jordnära sidor. Naturen var en av hans allra största inspirationskällor och det är därför vi hittar en rad skulpturer föreställandes fåglar, vildsvin och muskulösa män i hans samlingar. Hans djurskulpturer är oftast noga och naturtroget skapade. De muskulösa männen påstår vissa är en produkt av de antisemitiska tankegångar som Milles hade, tankar om den perfekta människan. Att han var barn av sin tid kan hävdas, eller att han var nazist. Många vältränade män är det hur som helst.

Idag säljs Milles skulpturer för höga priser på auktion och stiftelsen som driver Millesgården tar emot beställningar på skulpturkopior från Los Angeles och Schweiz. Trots att Milles är död sedan femtio år tillbaka är hans konstverk mitt ibland oss, högst levande, berättande en historia. Carl Milles behåller sin position som Sveriges främste skulptör i antal offentliga skulpturer, samtidigt som rondellerna blir allt fler och konstverken i dem allt vanligare.

Och sjöfartsgudinnan i Helsingborg klamrar sig fast på sin piedestal och själen i Helsingborg är räddad.

Av Patrik Pettersson 26 feb 2008 16:54