Melodifestivalen: Caracola – lägg namnet på minnet

Ärligt talat, med undantag av BWO och Caracola, var hela den tredje deltävlingen i Melodifestivalen en pinsam föreställning! Jag har talat med en rad kollegor i musikbranschen, däribland Bert Karlsson, och vi är alla överens om en sak, nämligen att SVT har ett allvarligt problem med sin jury. De utvalda låtarna i årets Melodifestival var bland de sämsta genom tiderna! Jag skriver "med undantag av BWO och Caracola", därför att de två bidragen var de enda i den tredje delfinalen som hörde hemma i Melodifestivalen.

Det behövs inte sägas mycket om BWO, de var favoriter och de fick ingen som helst konkurrens. Alexander Bard har citerats när han har sagt att "BWO är den enda svenska gruppen i årets tävling som har fans i Östeuropa", men jag måste säga att låten "Lay your love on me" var bra men inte någon direkt brakhit och inte alls i samma liga som BWO:s tidigare Melodifestivalbidrag, "Temple of Love". Så säker som BWO-medlemmarna är inte jag att på Östeuropa skulle rösta på "Lay your love on me" om vi skickade Alex Bard & company till Belgrad - men det återstår ju att se om vi gör det.

Jag är för gammal för att bedöma Fridas "Upp o hoppa". Den var säkert bra om den fick så många röster, men jösses va hennes tårar och hälsning till sitt barn gick rakt igenom teverutorna och landade hemma i stugorna! Hon fattar nog inte detta själv, men det där var en poängsamlare som även den bästa PR-man i Sverige inte hade kunnat drömma om. Det är alltid roligt när en ny okänd artist får framgång i Melodifestivalen, men det finns en sak som sänkte Frida totalt, och det var när Expressens reporter frågade henne hur hon skulle fira segern: "Med en JÄVLA MASSA SPRIT!", svarade hon som en typisk ung svenska. Naturligtvis tog Expressens rubriksättare detta och blåste upp texten i feta rubriker på nätupplagan så att alla ungdomar som läste Expressens på nätet efter kl. 22.00 fick se hur "häftigt" det är att festa loss med sprit. Om jag hade varit hennes skivbolagsdirektör hade jag omedelbart tagit henne i örat, eller också hade jag tränat upp henne i förväg om vad man får och inte får säga till media. Men okej, hon är ung och man kan hoppas att hon får lite bättre medieträning inför finalen i Globen.

Nu till Caracola. Gud vilka tjejer! Lägg namnet på minnet för nu har dessa tjejer fått sitt genombrott och det är inte en dag för tidigt. De upptäcktes av Lasse Lingman som är musikbranschdoldisen som på 80-talet upptäckte artister som Peter Jöback, Andreas Lundstedt och Lisa Nilsson. Det var visserligen jag som gav ut Lisa Nilssons första plattor, men det var i Lasse Lingmans stall av unga blivande artister att jag hittade henne. Låten "Smiling in love" var inte den bästa jag hört Caracolatjejerna Emilie, Emma och Frida sjunga, men den var helt okej och den förstärktes enormt av att de gjorde ett fantastisk proffsigt scenframträdande. Om låten hade varit lite starkare hade de slagit Frida och gått till Globen tillsammans med BWO. Ofta är det så i Melodifestivalsammanhang att sådana här grupper formas inför tävlingen, för tävlingens skull, men så är inte fallet med Caracola. Trots deras unga ålder är Emelie, Emma och Frida redan på väg att bli veteraner när det gäller att stå på scen och med undantag av kanske BWO, Charlotte Perelli och Carola Häggkvist är Caracola den gruppen i årets tävling som har sjungit live för det största antalet tevetittare. 2006 sjöng de ett nonstopmedley på 17 minuter Ja du läste rätt - sjutton minuter i Turkisk TV när de inbjöds att vara mellanunderhållning i landets största musikfestival i badorten Cesme. Jag var faktiskt där och såg hur dessa tre helt okända tjejer från Sverige tog hela Turkiets 60 miljoner teve tittare med storm! Om det finns någon bland Andra Chansen-artisterna som verkligen förtjänar att gå till finalen i Globen är det onekligen Caracola. Som sagt - lägg namnet på minnet - glöm inte det!

Therése Andersson var bättre i "Pay-TV" än hon var som soloartist. Låten "When you need me" gick vidare till andra chansen bara på grund av att de övriga låtarna var så förbannad dåliga! Mer behöver inte sägas. Therése och hennes låt kommer att försvinna snabbt efter att tevekamerorna slocknar i Kiruna.

När jag hörde Mickey Huskics bidrag "Izdajice" undrade jag en sak som jag är övertygad om att en miljon andra tevetittare också gjorde: Vad var det för jury som valde den här skitlåten till den svenska Melodifestivalen? Okej, det var vågat att släppa in en låt på ett annat språk än svenska eller engelska, men herregud, Bosniska? Men skämt åsido så spelar det egentligen ingen roll vad det var för språk, låten var urkass. Jag kan garantera er att i Östeuropa, där jag har jobbat med flera melodifestivaler, skulle den där låten inte ens ha kommit med! Den svenska juryn gjorde bort sig och jag tycker att de tre minuterna som Mickey Huskic fick förpesta våra teveapparater var årets tråkigaste hittills i Melodifestivalen 2008. Dessutom sjöng karln så himla falsk att det nästan gjorde ont i öronen att lyssna på eländet!

Escobar är ett oerhört duktigt band som lever på sin egen begränsade publik. De är också uppskattade i flera länder utanför Sverige. Musikaliskt är bandet inte särskilt kommersiellt, varför de inte hade någonting i Melodifestivalen att göra. Låten var inte kass, utan det var helt och hållet en icke-kommersiell låt, som saknade den "refrängen", som krävs av en Melodifestivallåt, ingen kunde nynna den efteråt. Ni vet exakt vad jag menar. Jag tycker att Christer Björkman, som jag redan spytt galla över i tidigare recensioner av årets tävling, bör få en ordentlig spark i arslet för att ha haft så dåligt omdöme som att plocka in Escobar som "joker". Han bidrog till att de hamnade på jumboplatsen. Deras fans är säkert inte särskilt lyckliga i dag.

Björkman ska också få ytterligare en spark i baken för att han hämtade in Patrick Isaksson. Isaksson är en av Sveriges absolut bästa artister och efter Mauro Scocco, kanske Sveriges duktigaste kompositör av svenskspråkiga låtar, men även en sådan kan ibland göra en miss och det var exakt vad Isaksson gjorde. Han utgick ifrån att han skulle gå till finalen på grund av sin popularitet, men precis som E-Type, Carola och Andreas Johnsson fick Isaksson bita i det sura äpplet. Varför? Därför att hans låt inte höll måttet. Samma sak gäller tjejgruppen Ainbusk Singers, en av Sveriges absolut mest folkkära tjejgrupper. Ainbusk har alltid varit duktiga när de har framfört sina egna låtar. Jag har känt Ainbusk sedan de formades i mitten på 80-talet. Vi inledde en diskussion redan 1985 om att de skulle spela in en platta. De var när jag ägde Little Big Apple Music. Jag ville göra popstjärna av den då 17-åriga Josefin Nilsson som hade kunnat bli en stor svensk artist i utlandet. Jag gav Ainbusk ett val: Josefin som solo artist eller ingenting! De valde att tacka nej. Det kanske var ett bra val, för de gjorde ju stor succé som Ainbusk Singers under hela 80- och 90-talen, men nu när jag såg dem i teve måste jag erkänna att, med undantag av Josefin, såg de lite halvslitna ut - inte alls som de fräscha artister de varit genom åren. Sången har blivit sämre än på yngre dagar. Dock var Ainbusks största misstag i år att de valde att sjunga låten "Jag saknar dig ibland". Nu kommer min gamle gode vän och kollega Bobby Ljunggren att bli skitsur på mig, men jag måste faktiskt säga, Bobby, att "Jag saknar dig ibland" var den absolut sämsta skitlåt du någonsin har skrivit - och detta inkluderar skitlåten som bara du och jag känner till "Leva" 1985. En skitlåt med en åldrande tjejgrupp som totalt hade tappat stinget. En sista kommentar om Ainbusk: Märkte ni hur Josefin Nilsson lovade att hon skulle dansa helt naken i fontänen vid Sergels torg i fall Ainbusk skulle vinna? - Ganska löjligt, för det är ganska uppenbart att hon fattade att hon aldrig skulle behöva göra det.

Några ord måste sägas om evenemanget. Kristian Luuk är inte ett dugg rolig. Jag tror inte jag är ensam om att inte tycka det. Nour el Refai borde aldrig ha varit med i Melodifestivalen. Jag fattar fortfarande inte vad hennes roll har varit, och ett råd till dig Nour: Om du inte kan ta kritik i media då ska du inte ställa upp i offentliga sammanhang. Du har inte ännu lärt dig att det ingår i spelet.

Frågan är nu om det inte är dags att återgå till det gamla systemet enligt vilket 10 eller 12 låtar väljs av juryn och samtliga framförs i ett enda teveprogram? Jag vet vad ni säger: det skulle förminska hela Melodifestivalen, men det skulle också göra en annan sak; det skulle förbättra kvalitén på bidragen. Om SVT:s jury skulle välja endast ett dussin låtar skulle vi bara få de bästa låtarna i tävlingen. Men som jag skrev tidigare är SVT:s huvudmotivering att tjäna pengar - och därför kommer vi troligen att se en fortsatt sänkande av kvalitén på bidragen i framtida Melodifestivaler. Om Bobby Ljunggren slutar skriva låtar med hundra andra medkompositörer och skriver själv, och om vi får fler nya artister som Skolfröken från Munkedahl, Rongedalkillarna och Caracola då kan kvalitén på Melodifestivalen höjas tillbaka till hur det var när vi fick vinnarlåtar som "Se på Mig", "Tusen och en natt", "När Vindarna viskar mitt namn" mfl. Vi kanske t.o.m. hittar en ny 21:a århundrades ABBA…. Vem vet?

Av William Butt 24 feb 2008 14:47