I Sverige är det ganska troligt att en våldtäktsman går fri. Det baserar jag inte på några egentliga siffror, bara på hur mina vänner blivit våldtagna, anmält det, och det inte hänt något eftersom männen sagt "hon var med på det".
Jag blev, som man säger, sexuellt utnyttjad för snart ett år sedan. En man var på mig när jag låg och sov. Jag hade uttryckligen sagt åt honom att jag inte ville ha sex. Jag ville bara sova. Ändå vaknar jag av hans tunga mellan mina ben. Och det kallar jag för sexuellt utnyttjande, vad fan än någon annan kallar det. Våldtäkt? Nej, det var inget våld inblandat, men han utnyttjade det faktum att jag låg och sov, var lätt berusad och inte var medvetande.
Skulle jag ha satt mig i en sådan situation? Nej. Skulle jag ha sovit i ett rum med en främmande karl? Nej. Visst, jag får skylla mig själv, kanske ni tycker, men han visste att jag inte ville ha sex och han visste att jag hade pojkvän. Men det kanske inte gör något mål? Kanske inte. Men det var vad som hände sedan som störde mig mest och som gjort mig mest rädd i efterhand; rädd för att träffa honom, rädd för att han ska ringa.
Han mordhotade mig. Och eftersom han visste att jag är av den typen som det inte biter på eftersom jag knappast var rädd om livet i vid den tidpunkten i alla fall, så hotade han min pojkvän och min familj och alla jag älskar till livet. Han sa rakt ut att han skulle mörda dem alla om jag gjorde en anmälan. Och jag hade inte ens tänkt göra en anmälan. Jag tänkte att han bara missförstått situationen. Fram till mordhotet.
Så jag anmälde inte. Och varför skulle jag ha gjort det? För att reta upp honom med följden att han bara går fri och sedan dödar min familj? Knappast. Varför ska man anmäla en våldtäkt eller sexueltt utnyttjande? Jag fattar inte. Det är inte värt det.
Av Selma K 18 feb 2008 09:24 |