Sveket mot aboriginerna och svenska barnhemsbarn

Det kändes stort när Aboriginerna i Australien fick sin offentliga ursäkt från staten. Ett av den moderna tidens folkbrott har förhoppningsvis fått en avslutning och Aboriginerna en ny början.

Det som slår mig är hur världen och världssamfunden, FN, organisationer för mänskliga rättigheter m.fl inte reagerade och gjorde något redan på 1970 talet. Skammen är den australiensiska statens men än större skam är det att världen inte reagerade.

Jag kan inte minnas att den Svenska regeringen, som är så snabb på att kritisera företeelser i andra länder kritiserade demokratin i Australien, för dess brott mot mänskliga rättigheter. Den stulna generationen är inte bara bestulen, den är kränkt och skadad och pengar och insatser idag kan aldrig återge dem sina liv, sina familjer sin kultur. Det finns knappt 300,000 människor kvar av den australiensiska urbefolkningen, ett folk som levt i Australien i 40,000 år.

Som ett av "Samhällets Styvbarn" känner jag starkt för deras arbete och fortsatta kamp, för att förlåtelsen inte bara skall stanna vid en tom fras utan också fyllas av innehåll i form av de krav som Aboriginerna ställer.

"Samhällets Styvbarn", arbetar för en såväl ekonomisk som officiell ursäkt från den svenska staten, för bristen på tillsyn och kontroll av oss, som har en bakgrund av att ha tvångsplacerats i foster- och/eller på barnhem. Men den svenska staten anser sig inte ha tillräckliga bevis för de oförrätter vi har utsatts för. Maria Larsson, socialminister vill ha hela bilden klar för sig och "det skulle vara intressant att göra en geografisk jämförelse." Vad har detta att göra med vår upprättelse? Det var väl ungefär var den tidigare borgliga regeringen i Australien också tänkte, att det inte fanns tillräckliga skäl till upprättelse.

Det som slår mig är att demokratier som Sverige, Europa i stort, USA m.fl. har så lätt för att kritisera världens diktaturer, samtidigt som man kramar dem med ena armen. Men bristen på kritik uteblir när de s.k. demokratierna bryter mot folkrätten i sitt eget land. Jag är väl medveten om att inget kan ge Aboriginerna den stulna generationen tillbaka, det som tagits ifrån dem, lika lite som en stulen barndom kan återges till oss som inte fick uppleva barndomen utan smärta och förnedring.

Men jag tycker att FN borde gå ut och också be Aboriginerna om ursäkt. För att man inte ingrep eller gjorde någon form av motstånd mot ett s.k. demokratiskt land, som använde sig av rasbiologisk lära och behandlande sitt folk värre än hundar in på 1970 talet. Ett land som inte gav Aboriginerna röstrött förrän 1967.

Samhällets Styvbarn har också skrivit till FN för att uppmärksamma sin situation men fick inget svar tillbaka. Det kan jag leva med - men låt oss inte längre leva med regeringar som utsätter sina minoriteter för förtryck och kränkningar. Låt oss alla kränkta resa oss upp och säga "aldrig mer".

Av Anne Skåner 18 feb 2008 14:39