Domen i Ystad tingsrätt

Tingsrätten i Ystad var inte närvarande på hotellrummet och har inte fått ta del av teknisk bevisning från brottsplatsen. Ändå lyckas den döma Tito Beltran för våldtäkt, till två års fängelse. Bedömningen verkar vara grundad på divergerande vittnesmål, hörsägen, spekulationer och skvaller.

Beltran menar att han är oskyldig, han gav kvinnan massage, medan kvinnan säger sig ha blivit våldtagen. Ord står mot ord, spåren är kalla, ja, hela händelsen är kall eftersom det har gått åtta och ett halvt år sedan det påstådda övergreppet och ingen tjänar egentligen på en fällande dom. Det skulle i så fall vara rampljusclownen Thomas Bodström som med en fjäder i hatten bjuds in till ännu fler teveprogram där han kan sitta och vara förträfflig som förespråkare för ett jämställdhetsideal som förvrängts och blivit ogästvänligt och tvångsmässigt.

Jag har skrivit om falska vittnesmål i pjäsen ”Mannen är sista vittnet”, där en kvinna åtalas för att ha ljugit i vittnesbåset, men hon åtalas inte av svensk domstol utan av en ensam och desperat man som förlorat allt. Mannen i pjäsen är den enda som vet att kvinnan farit med lögn, men det går inte att bevisa.

En händelse mellan två människor är ofta mer komplicerad än vad man först förleds att tro. Maria Lundqvist vill förstås försvara sin barnflicka, hon har tagit på sig ett slags ansvar och känner kanske skuld. Skuldkänslorna projiceras mot ”förövaren” som genom att bli bestraffad rentvår Lundqvist från skulden. Beltran har kanske försökt förföra barnflickan, han kanske lyckades, han kanske till och med tvingade sig på henne. Vem vet?

Det enda man vet genom Beltrans eget vittnesmål och genom att studera honom som massmedial person är att han är något av en kvinnotjusare, en charmör, varmblodig, teatralisk som en operasångare bör vara, se bara på bortgånge superstjärnan Pavarotti, stolt och skrytsam.
Men det är inget brott att vara osvensk.

Att han sedan beskylls för att ha våldfört sig på ett barn och dessutom smittat barnet med herpes – ett i alla avseenden vidrigt brott om det begåtts – har inte med det här ärendet att göra.

Alla har rätt till en rättvis prövning. Det gäller Lundqvists barnflicka och det gäller Tito Beltran. Frågan är om det går att döma utan att domen, som i just det här fallet, blir godtycklig och haltande. Rättsväsendet liknar ofta ett kärnkraftverk som i händerna på den mänskliga faktorn när som helst kan explodera. Se till att stå på rätt sida om skranket när det händer. Vi är alla ett ögonblick från att hamna i fängelse.

Av Stefan Whilde 18 feb 2008 23:11