Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

skrivkramp

Om att önska men kanske ha förlorat.

Vad hade hon blivit mitt i livet
i den värld hon själv skapat?
Hon hade hoppats på något annat,
men visste inte vad.
Hon önskade sig inre rikedom
men såg inte sommarängen inom.
Hon såg bara det hon inte var,
när hon försökte se bakom
spegelbildens leende.
Allt det där med tokigheter
som fick henne och andra
att skratta var en gåva
hon aldrig lärt sig uppskatta.

Allt blev numera till skrivkramp och det hon kände var bara missnöje och en krystad situation.
Hon som egentligen älskade att skriva och som kunde förmedla det inom på bara några
minuter med underfundiga och själsfulla ord var numera en kall, stirrande docka årgång ännu ej fastställd.
Allt var borta, det enda hon kände var sorg och ensamhet i en värld som fruktade hennes avkommas dagliga varande mot vuxenlivet.
Hon ville leka, känna eufori och förväntan inför framtidens nyfikenhet.
Vad hade hänt med orden som förr så varsamt gled ur henne då hon i uppkrupen ställning på den gamla pinnstolen myste över tillblivelsen av något nytt?
Det kanske var pressen som kan förstöra vad som helst bara man trycker på de rätta knapparna.
Att prestera något längre, det där evigt bevarbara hade varit en frågeställning i några år men frågetecknet hade lugnt stannat kvar på pappret. Nu hade det lyfts upp och smält inom till sagor och berättelser i ett virrvarr som bara blev till tankar medan fingrarna stelnade och leendet på pinnstolen försvann.
Hon var åter i världen av misslyckande och såg inte längre det som blivit, istället för att i närmaste ruta se drömmarna rinna av likt fukt en tidig kall morgon. Det hade varit en illusion vari hon såg möjligheter och inte begränsningar. Det lik hon lyckats låsa in hade hittat en utväg och log sitt elaka leende mot henne. "Inte kunde hon, vem trodde hon att hon var egentligen". En nolla som vandrade inåt mot solar plexus istället för ut mot omvärlden och dess möjligheter.

Hon hade varit full av kärlek
men hade tappat tron på vägen.

Det var vad hon hade blivit,
i mitten av livet,
i den värld hon själv skapat.