Mellanöstern: Bush kom och Bush gick

Verkligheten förblir bister i Mellanöstern. Igår sprängde en självmordsbombare upp sig själv och en israelisk kvinna till döds i Dimona. 38 människor sårades. Hans kumpan som också bar på ett sprängbälte sårades i samma sprängning. En läkare som råkade vara i närheten upptäckte bältet när han skulle hjälpa honom och kallade på polisen. Anvisningarna i ett sådant fall är hårda. Eftersom stor risk föreligger att han också spränger sin laddning, dödades han med ett skott i huvudet. Dessa två tillhörde Al-Aksa, en underorganisation inom Fatah, vars huvudman förhandlar om fred med Israel just nu. Underrättelsetjänsten känner till deras namn och att de har träffat militanter från Gaza inne i Israel. Uppgifter finns om att de har kommit från Hebron som nu genomsökes av den israeliska armén.

Nu när Egypten har stängt gränsen till Gaza igen vet man också att avancerade vapen och andra militanter har slunkit in. Hamas har tydligt annonserat att anfall skulle riktas mot Israel. Högern i Israel vars röst har blivit starkare kräver resoluta och avgörande väpnade punktinsatser. En stor del av folket står bakom dem.

Olmert, den sittande statsministern, fortsätter med 59 röster mot 53 efter Winograd rapporten.
Motståndet mot honom växer sig starkare, också inom hans egen parti. Hans egen politiska följeslagerska, utrikesministern Livni, bär på hopplöshetens ansikte. Faller Olmert, faller Annapolis.
Röster hörs bland israeler om att strategin "lite krig, lite förhandling" inte leder någonstans. De tror inte heller att det blir någon fred hur mycket än Israel ger. Under tiden skyndar sig vissa palestinier att flytta till Israel.

Bush har misslyckats med sitt besök i arabländerna. Trots de många presenterna, har han fått kritik redan under detta besök och ännu hårdare kritik efteråt. Hans dans med ett svärd som påminner om avättningarna i Saudiarabien på axeln mottogs mycket illa i Washington. En del av kombattanterna i Al Qaida kommer ju från Saudiarabien; Bush vet det mycket väl! Bahrain nobbade honom!
Sunniterna börjar närma sig Shiiterna. Sunnimilitanter samarbetar med Shiamilitanter mot USA i Irak. Saudiarabien bjuder in Ahmeddinnejad till olje-mötet och till hadj i Mecka. Den iranska presidenten får mera stöd från araberna på grund av det mod han visar i sina deklarationer mot Holocaust och mot Israel än det han får hemma. Det iranska folket klagar över korruption, fattigdom och despotism. Kung Abdullah kallar USA ingripandet i Irak för olagligt. Det shiitiska bältet, Iran - Irak - Syrien - Hezbullah i Libanon är ett faktum och ligger pall mot det sunnitiska bältet, Egypten - Jordanien - Saoudi - Golfstaterna. Det enda som arabstaterna befarar är att den politiska shiiarörelsen sprider sig och försvagar det befintliga sunnitiska ordningen. Araberna har vägrat att stödja Bush i hans önskan att bilda en front mot Iran. De betraktar den amerikanska presidentens administration som velig, speciellt mot Israel. Främst av allt tror de inte på att det blir fred mellan Israel och Palestinier såsom Annapolis har tänkt sig. De vet att Bush inte kan tvinga Israel att göra de stora eftergifterna. De hyser ingen optimism i denna sak och kallar Annapolis för en "déjà-vu", det där har vi sett flera gånger. Inte överraskande så säger israelerna också "Ingen kan tvinga Johnson, Svensson, Dupont, Schmidt och Alonso att sova med en osäkrad handgranat i sängen. Varför skulle då Israel acceptera att leva med en krut-tunna med stubinen tänd mot sitt veka liv såsom FN, EU och USA vill?"

Under tiden räknar FN de 22 arabstaterna som talar med en röst som 22 röster och Israel som bara en enda. Diplomatiskt reagerar Israel så hårt som det går inom dessa kretsar. Israelerna, däremot, struntar högaktningfullt i FN samtidigt som David Irving, trots sitt judiska förnamn, säger att Holocaust var judarnas eget fel och London tar emot en individ som glorifierar självmordsbombarna.

Det är dags för en ändring i attityderna om Mellanöstern och i definitionerna om en avlägsen fred.

Av Ishak Haskiya 05 feb 2008 09:41