Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

perfektion

...om att vara tonårsmamma.

Jag önskar vara perfekt
så jag kunde klappa mig själv på axeln
och kanske tro jag fick ihop det
även om tvivlet gnager inom.

Gjorde jag rätt mot tonåringen
som använde argument
och en intensitet som
kan få mig att vackla och undra?

Du tittade på mig med en blick
som röjde att du tyckte jag
svikit det vi hade ihop
då innan du trodde du var vuxen.

Jag älskar dig över allt annat,
jag oroar mig över allt annat
och jag konfronterar över allt annat
medan du himlar med ögonen.

Men så i stunder av närvaro
förstår och förlåter du
både mig och dig själv
och jag slappnar av.

Jag är inte perfekt
men önskar jag kunde vara det
så jag slapp känslan
av gnagande otillräcklighet.