Potentiell makt och slumrande resurser

För mer än hundra år sedan så var arbetarna hänvisade till att var för sig avtala med arbetsgivaren om lönen och arbetsvillkoren. Förutsättningarna förbättrades mer och mer för arbetarhushållen, när man solidariskt bildade fackföreningar. Med tiden så samordnades fackföreningarna och man började då även med centraliserade förhandlingar med företagen och arbetsgivarna.

Med Saltsjöbadsavtalen 1938 så fortsatte det kanske ända fram till och förbi byggandet av en miljon nya bostäder. Egentligen kanske ända fram till dess att textil-, varvs-, olje- och liknande kriser blev som värst, vilket väl var i samma veva som när Bretton Woodsystemet övergavs 1973. Samtidigt utvecklads den tekniska effektiviteten fortlöpande, och det var väl egentligen den främsta orsaken till en ständigt ökande produktivitet och därmed ökat löneutrymme.

Men på grund av produktivitetsökningen så förlorade LO-facken och Unionen SIF mer och mer av sin reella makt över produktionen. Produktivitetsökningarna medförde att allt förre och färre arbetare behövdes för att producera det som hushållen konsumerar och dagligen använder. Arbetarna på golvet ersattes mer och mer med programstyrda verktygsmaskiner och receptstyrda och processreglerade produktionslinor.

PBB produktion med begränsad bemanning stoppades då i sin linda - och fortsatt utveckling av logistik och teknisk effektivitet hamnade i "malpåse". Storföretagen kom istället på att flytta den befintliga maskinella utrustningen till låglöneländer. Och då försvann förstås ännu fler arbetare från de svenska fabriksgolven.

Efter 1970-talet så fanns det alltså dubbla anledningar till att arbetarna och fackföreningarna förlorade all sin makt över produktionen. Dels att produktiviteten hade ökat så mycket så att långt ifrån alla behövdes för att förse alla konsumenthushåll med allt vad de kunde önska sig. Och dels att produktionen av basprodukter relativt enkelt kunde flyttas till låglöneländerna.

Och då är det förstås bara löjligt att desperat försöka låtsas som om verkligheten inte har förändrats. Det som istället skedde var att staten "tillät" LO att stifta "lagar" som strider mot de mänskliga frihetsrättigheterna! Med utnyttjande av medbestämmandelagens konfliktregler om blockader, bojkotter och sympatiåtgärder, så kan arbetsgivare tvingas att skriva på rättighetsvidriga kollektivavtal!
Citat: "… Om människor accepterar ett förödande koncept så måste det bero på att konceptet en gång i tiden har varit mycket relevant men att förutsättningarna har förändrats så att det inte längre är det…"

De rimliga behoven av arbetskraft för vård, skola, omsorg, rättsbeskydd och andra institutionella verksamheter var relativt väl tillgodosedda. Samtidigt hade tekniken och produktivitetsutvecklingen kommit så långt så att långt ifrån alla övriga friska människor i arbetsför ålder behövdes för att förse alla hushållen med mat, tak och allt annat önskvärt.
Citat: "… Paul och Percival Goodman uppskattade för 20 år sen att så lite som 5 av det utförda arbetet räckte till att täcka våra grundläggande behov av mat, kläder och husrum - idag är siffrorna förmodligen lägre ändå…"
Citat: "… under åren 1998-2004 minskade arbetskraftskostnaden per producerad enhet inom EU mest i Sverige - 2,4 …"

Redan för mer än 20 år sedan så borde alltså många fler ha insett att arbets- och sysselsättningslinjen numera bara är en gammal förlegad slagordstiger. Därför är det mycket, mycket angeläget att så många som möjligt - i varje fall nu äntligen - ser sig som konsumenthushåll istället för arbetarhushåll.

Det finns rimligtvis mycket mer att vinna på att agera mycket mer aktivt för att med gemensamma åtgärder försöka minska utgifterna, slöseriet, svinnet, dumpningen, överproduktionen, transportvansinnet och därmed miljöhoten, än att enbart hoppas och vänta på att inkomsterna ökar. Det är ju utan tvekan konsumenterna som reellt har den potentiella makten. Det som krävs är bara att den samordnas och utnyttjas tillfullo. Verktygen finns redan för att agera över alla gränser, inte minst i form av Internet som gemensamt kommunikationsnav.

Av Uno Hansson 28 jan 2008 18:34