Handbok i självdestruktivitet steg 1
Jag har alltid kontroll över allt, främst mina närmaste, deras tankar, handlingar och mående samt hur dessa bör behandla och bemöta mig. I kärleksrelationer måste den andre bete sig exakt som jag förutspått - älska och dyrka mig på exakt rätt sätt - annars får jag klistervirus i hjärnan. Jag jobbar ständigt och intensivt med att förutspå framtiden och bestämma exakt hur allt ska bli, blir det inte så, mår jag djupt dåligt, får ångest och ibland gränspsykos.
Handbok i självdestruktivitet steg 2
Jag tror på allt du säger till mig. Innan jag träffade dig var jag osynlig. Jag gör allt du ber mig om, för du är så klok och vet ju bäst. Det är klart att jag som tjej ska suga och slicka upp all smuts som du sprider omkring dig. Jag skulle inte vara kvinna utan dina blickar och fötter på mig. Jag känner mig så betydelsefull och smart när du berömmer mig för mina nya stora bröst och när jag bryter näsbenet för din skull. Då du än en gång ber mig att suga av dig under glasbordet, ja då känner jag din kärlek, så ömt.
Handbok i självdestruktivitet steg 3
När jag helt och hållet utplånat mig själv och vad jag önskade och ville, levde jag enbart genom andra, speciellt min "älskade". Honom satte jag på piedestal; masserade, dyrkade och sög av varje morgon när han vaknade bakfyllekåt. Jag sökte bekräftelse genom att ta över andra människors känslor och handlingar, bära andras skuld och skam och fixa deras liv så att de själva slapp ta ansvar - både praktiskt och känslomässigt. Blev jag ensam sökte jag genast reda på nästa offer att tillfredställa eller trampa på - allt för att slippa möta mej själv.
Handbok i självdestruktivitet steg 4
Jag har alltid sett på mig själv utan glasögon. Man ser liksom snyggare ut då, på något vis, det säger alla runtomkring också. "Du är finare utan glasögon" och jag vet att de har rätt. Jag har också funnit mig själv. Sedan jag började följa Aftonbladets serie "Hitta dig själv och bli hel" till punkt och pricka, så känner jag mig mycket bättre och om någon tycker jag gjort nåt fel så säger jag bara glatt; "Sån e jag!", och går vidare. För när man känner sig så väl som jag, då behöver man ingen hjälp i provhytten och nu vet jag äntligen vilken bh-storlek männen föredrar att se mig i, bara en sån sak!
Handbok i självdestruktivitet steg 5
Jag har inga fel. Jag accepterar mig som jag är. Ibland, när jag lånar pengar "glömmer jag bara bort" och skyller på att jag är en konstnärssjäl. Det går att svamla bort nästan allt med samma motivering - jag är en konstnärssjäl! Om det t.ex. är skönt när jag gör något, även om det gör ont efteråt så lever jag intensivt i det nu som är behagligt; speciellt förtjust är jag i sex, droger och rock samt att smita från verkligheten på alla tänkbara sätt. Det är där min högsta intelligens är utvecklad - hur jag på bästa sätt manipulerar fram smitvägar för att må bra i mitt eget kaos och acceptera detta. Alla tar ju ansvar för sig själva - det jag ställer till är deras problem. Förnekelse är mitt slagord!
Handbok i självdestruktivitet steg 6
Jag har verkligen kämpat för att bli den jag är idag. Har lagt ned en förmögenhet för att bli så här perfekt. Bara läpparna gick på trettiotusen, men fettsugningen var nog ändå det viktigaste och bästa av allt. Jag riktigt såg hur smal och fin jag blev precis som du vill ha mig och de där i vita rockar, som tog hand om allt det smutsiga som en gång var jag, det äckliga, fula i mig som du inte tyckte om, är nu borta. Och när du nu ler och säger åt mig, att jag ser ut som ett jävla sprutluder, så vet jag att du säger det för att du älskar mig så mycket.
Handbok i självdestruktivitet steg 7
I min renaste form är mitt jag totalt utplånat. Jag trippar omkring på stilettklackar i kort-kort, korsett, tränad, trådsmal, opererad från a till ö, och tänker de tankar jag tror förväntas av mej. Jag lever helt genom honom och samhällskravet såsom jag själv uppfattar det, men här är det stopp och jag undrar ständigt varför jag inte når min andlighet mer än intellektuellt.
Handbok i självdestruktivitet steg 8
När jag insåg att jag nu hade blivit en av de andra, så fick jag nästan dåligt samvete. Jag började be alla som jag förut tyckt varit dumma emot mig, om ursäkt och jag lovade att stämma någon för att jag spydde ner svärmors soffa på julafton. Och alla bokade dater som jag aldrig gick på, ni ska vara glada att ni slapp träffa mig, ni hade förmodligen blivit gay eller impotenta på livstid. Jag började också köpa motorbörsen och aktuell rapport, för att lättare kunna följa med i samtalet när du och dina kompisar ligger hemma hos oss och myser och fiser och ser på fotboll. Sen lovar jag att jag ska låtsas vara någon annan än din, nästa gång vi träffar ditt ex på stan, så ska du få se att jag har skådespelartalang. Du som alltid säger att jag tar livet på för stort allvar.
Hädanefter ska jag också alltid sminka mig innan jag lägger mig, så du får mig, precis så vacker som du vill att jag ska vara och jag har också klippt hål på alla mina bh:s, precis där bröstvårtan sitter, så du bättre kan se vad jag har att ge dig.
Handbok i självdestruktivitet steg 9
Till slut var jag då tvungen att ljuga om allt för att skydda min omgivning från att bli sårade. Jag hade flera män som jag tillfredställde både sexuellt, intellektuellt och praktiskt. Alla mina vänner var inblandade i min roliga cirkus och accepterade mig naturligtvis exakt som jag var - "Hon bara är sån". Alla visste att jag ljög, men föll för min enorma charm och hade blivit beroende av min existens som bekräftelsemaskin.
Handbok för självdestruktivitet steg 10
Och när ditt fulla våp till ex, ringer mitt i natten och sluddrar fram något som låter som "Hej, ska vi knulla, du är så skön...", så tar jag numera luren själv och har hård telesex med henne. Och eftersom jag redan ljög i stort sett om allt, så fortsatte jag att ljuga när folk ställde dumma frågor som de inte hade att göra med eller så berättade jag den direkta sanningen - men folk var så ovana vid detta att de då trodde att det var ännu en lögn. Jag slutade också fejka orgasmerna för jag märkte att du redan snarkade. Jag började gå hem med såna jag inte alls gillade eller hade tänkt mig, men som jag vid en andra tanke hemskt gärna vill lära känna; en transa, en hund, en tjej, en kille, fem tjejer, eller en gynekolog osv. Jag började, vid det här laget, verkligen lära känna mig själv och tog reda på vad jag verkligen tyckte om och som gav mig bekräftelse, istället för tvärtom. Sen, att du också alltid ville vara med på ett hörn där i sänghalmen, måste ju ha varit ett sätt för dig att visa ditt intresse för mitt välmående och för att jag verkligen skulle växa i mig själv och inte bara era kukar. Piskan erkänner jag var helt min idé, men att jag skulle ligga med andra tjejer, det var något som du så gärna ville, det kommer jag väl ihåg. Jag kände att jag verkligen var på väg åt rätt håll.
Handbok i självdestruktivitet steg 11
Jag reste till Indien och deltog i en masspsykotisk borderlinesatsang där gurun hade samma skada, men lärt sej acceptera det hela, i samråd med Gud. Vi lekte ormgrop och upplevde kollektiv existensorgasm samtidigt som vi bara älskade varandra i vårt turbulenta kaos - och kallade det kontakt med Gud.
Handbok i självdestruktivitet steg 12
Denna massorgasmpsykos, kom att bli den slutgiltiga bekräftelsen på att jag äntligen hittat rätt. Här kunde jag äntligen vara mig själv! Alla älskade alla, eller åtminstone knullade. Vilken insikt, vilket intrång i mitt så oskuldsfulla sköte, som jag trots allt bar på. Gud kunde fylla igen alla hål på mig samtidigt och det utan problem, och inte behövde jag ge något tillbaka heller. Förutom de pengar som jag fick när jag visade upp alla mina färdigheter för guruns alla fina vänner och bekanta, men det var bara roligt! Äntligen hade jag fått ett värde. jag fanns och jag ficks, gång på gång. Gud, så skönt det är att leva trots allt!
Därför skriver jag nu ner hela min otroliga resa som jag gjort, så att också du, kan förstå att det finns en chans att bli hel igen!
Av Åsa Welin 26 jan 2008 10:07 |