"Älskling, vi blir inte med barn"

I dag när fler och fler skjuter upp sitt barnafödande är boken brännande aktuell, även om bokens Helena inte hör till de som väntade så länge. Hur mycket orkar en människa kämpa för att nå sitt mål?

I boken "Älskling vi blir inte med barn" får vi följa den unga Helena som är författarens alter ego under 12 långa svåra år där barnlösheten till sist upptar nästan hela livet: turerna mellan läkare och metoder, prov och nyare prov o dessemellan väntan, väntan och väntan - en väntan mellan hopp och förtvivlan. Hopp som väcks, men som släcks lika hastigt som de väckts. Ett förhållande som inte orkar med stessen, utan går sönder. Ändå börjar samma kamp om i nästa förhållande. För hoppet finns ju ändå där. Till skillnad ifrån många kvinnor i dag började ju Helena redan som ung.

I dag är boken tyvärr mer aktuell än någonsin förr. Unga kvinnor skjuter upp barnafödandet tills de gjort allt det där andra de skulle göra i livet; utbilda sig, göra långresor osv. Alla känner de ju någon som fått barn runt det 40 och i dag känner sig en 30-åring mycket yngre än för säg 30 år sedan. Vad många inte vet är att kvinnans fruktbarhet avtar drastiskt vid 35 års ålder och vid 40 är chansen att bli gravid mycket liten.

Jag fick mina egna tre barn mellan 19 och 25 års ålder. Helt normalt och vanligt då. Min dotter fick sina vid 35 respektive 37 års ålder. Vanligt i dag men med en stor portion tur. De miste det första barnet som dog i magen och numera har dottern en hel lista på vänner i samma ålder som kämpar med komplikationer som ökar med mammans ålder.

Författarinnans Helena är urstark i sin kamp. Jag kan inte ens föreställa mig situationen, men jag har fått prova på den en mycket kort period av mitt liv: När min lilla dotter dog blev vi inte med barn på första försöket som vi blivit med henne. Vi jagade ägglossningar och tidpunkter och varje månad grusades mina förhoppningar. Skulle vi aldrig mera få ett barn så hade sorgen efter vår lilla blivit mycket tung att bära. Till sist försökte vi med sex var sjätte timma för att inte missa det där ägget.

Den Käres spontana reaktion när jag äntligen blev gravid var "Slipper jag nu?". Att ha sex på det här viset är ju tvångsmässigt och ingen större glädje. Men ett år för mig, vad är det i detta sammanhang? Jag tror inte att jag själv hade orkat kämpa så länge som Helena i boken.

Jag hoppas att boken sprids bland de unga så att de inser några viktiga fakta. Man måste skydda sig med kondom. Många blir sterila av i övrigt banala könssjukdomar och man måste vara uppmärksam på infektioner och söka läkare för dem även om man tycker at det är en struntsak. Framför allt bör vi göra de unga uppmärksamma på att om de absolut vill ha barn kan det inte skjutas upp hur länge som helst. Även om inte Helena i den här boken gjorde det så är det ett vanligt beteende i dag. Men ändå viktigare är att nog att lära de unga att man kan leva ett mycket bra liv även utan barn.
Jorden är ganska väl befolkad och livet är så mycket mera än föräldraskap.

Av Sunny Börjesson 25 jan 2008 14:16