sourze.se

Få förstår hur offret tänker

"Där är den stora bristen i hjälpen för våldtäktsoffer idag. Folk kan inte sätta sig in i hur det är att bli våldtagen."

Min gärningsman blev känd över hela världen för de brott han hade begått mot mig. Detta utnyttjade hela samhället. Dagligen var olika experter, psykologer och jurister ute i media och talade om min gärningsman. Inte en ända hade något att säga till offren. Så är det alltid.

Många män uppträdde väldigt psykisk sjukt och våldsamma neandertalare med en svart, galen blick och skrek att de skulle döda min gärningsman och alla som höll honom skyddad. De tänkte inte på att jag som drabbad ville ha min rättvisa och med min gärningsman som lik så skulle jag aldrig få det. Jag som offer blev dödshotad dagligen i över fyra månader. Polisen gjorde allt för att skydda mig. Tyvärr så bromsade jurister och psykologer upp detta och sa att det inte var så farligt.

Medan kvinnor satt med ett hov av människor och berättade leende om min gärningsman. De hade inte en siffra rätt. När de fick veta att jag var ett offer för honom de hade skrutit om så var jag en jälva idiot och jag fick skylla mig själv. Sedan kom de och ville tala om sina problem. De behövde någon att TALA med!

Jag skickades mellan advokater, polisförhör, kurator, psykolog, provtagningar och läkare så uteblev undersökning av mitt underliv under 37 dagar och jag fick ingen sjukskrivning på över 2,5 år trots terapi.

Terapin gick ut på att psykologen berättade om andra offer och ville veta allt om min gärningsman. Hur han var som person, vad han tände på och vad han hade velat göra mig med mig förutom det han tvingade mig att göra. De saker jag sa nej till och det han respekterade.

Min hälsa och mina behov var en belastning för psykologen så de fick jag ta hand om själv. De sa att jag aldrig kommer komma över detta och jag kommer för alltid lida för det. Psykologen informerade mig hur många patienter de tog i mot, vad hon hade sagt till min gärningsman när hon mötte honom. Men en sjukskrivning kunde hon inte skriva. Jag fick veta att hon var inte en äkta psykolog men det fick jag inte säga till någon. Som jag givitvis gjorde. Det hände inget annat att myndigheter sa att inga fel mot mig hade begåtts och psykologen får arbeta kvar.

När jag i början inte kunde acceptera min våldtäkt för att jag var i min chockfas så blev jag utskälld och att jag skulle fatta att jag hade blivit våldtagen. Det gav mig en ny chock. Trots att akademiker vet att offer går igenom först chockfas, reaktionsfas, bearbetningsfas och slutligen nyorienteringsfas, så kan de inte sätta sig in i vad chock skapar och hur man borde agera istället som akademiker. Där är den stora bristen i hjälpen för offer idag. Folk kan inte sätta sig in i hur det är att bli våldtagen.

Tänk dig att du tvingas att ha sex med din värsta fiende. Du kan inte fly och du kan inte protestera för då blir gärningsmannen mer våldsam och du blir mer skadad. Din gärningsman är den mest avtändande personen i världen men ändå tvingar sig gärningsmannen på dig och skiter fullständigt i om du blir skadad. Detta förstår inte folk alls.

Jag mötte många kuratorer, psykologer, läkare och personal på kvinnojourer som alla uppförde sig som att de var de mesta älskvärda människorna i världen. De predikade hela tiden hur bra de var. Jag fick lära mig att man älskar inte för att man vill göra något gott eller för att hjälpa eller skydda någon. När vi handlar så betraktar vi vår nästa som ett föremål och vi börjar betrakta oss själva som visa och generösa. Det gjorde att jag kände mig osynlig.

Jag insåg också att jag har visdom som samhället inte lyssnar på för att de är så självupptagna med sig själva. De blir rädda för smärta människor. De springer ifrån rädslor. De får aldrig lära sig hemligheten med rädslor. Så förståelsen för offer är inte mitt fel utan de som på papper ska vara offers stöd vill inte se den faktiska realiteten utan de lever i en illusion där hjälpen finns i deras intresse. Tala om gärningsmannen. Det handlar om deras val. När jag insåg min verkliga roll i det hela så kändes det som om en super stor sten hade luft från mitt hjärta och jag fann bara ett inre lugn och lycka.


Om författaren

Författare:
Perla L

Om artikeln

Publicerad: 12 jan 2008 12:44

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: