Film: "Försoning" - en unken moralkaka

Betyg: IG
Titel: Försoning
Genre: Drama
Regi: Joe Wright
Medverkande: Keira Knightley, James McAvoy, Vanessa Redgrave, Saoirse Ronan, Romola Garai m fl
Speltid: 2 tim 2 min
Premiär: 11 januari

Den brittiske regissören Joe Wright regisserade för två år sen filmen "Stolthet och fördom", som utgår från en Jane Austenroman med samma namn, skriven under tidigt 1800-tal, med Keira Knightley i huvudrollen. I "Försoning" som utspelar sig mer än 100 år senare - 1935-1945 - är det som Wright är kvar i Austenland i första halvan av filmen. Keira Knightley, som svalt gestaltar storasyster Cecilia, bara fortsätter att spela samma roll som i filmen från 2005, som om ingenting hänt i överklassen sen Austens dagar. Här återfinns det typiska persongalleriet: Bortskämd överklassdotter Cecilia förälskar sig i tjänstekvinnans son Robbie, slackerbrorsan och hans stenrika polare som vilken kväll som helst skulle kunna glida in på något av Stureplans hak utan att något välansat ögonbryn skulle lyftas och så den fantasifulla, lite "tokiga" men roliga lillasystern Briony som skriver romaner och pjäser.

I denna isolerade viktorianska puppa låter Wright kameran smeka minsta inredningsdetalj, trädgårdsprakt och frasande tyger. Det är vackert och fullkomligt stendött dramaturgiskt. Efter en timme tar historien sin början. Ett brott sexuellt övergrepp på en gästande överklassflicka begås och tjänstekvinnans Robbie - oklanderligt gestaltad av James McAvoy - pekas oskyldigt ut som den skyldige av Briony. I och med det är det slut på första delen av filmen, som kan jämföras med ett glansigt magasin från den fina världen med vett-, och etikettsreglerna intakta. Den andra delen av filmen utspelar sig under krigsslutet där Robbie, som nu är soldat, bryts ner allt mer av krigets omänsklighet. Parallellt får vi följa systrarna i sjuksköterskeuniform. De tar emot de skadade soldaterna när de återvänder från fronten. Efter Brionys utpekande har systrarna ingen kontakt och i vuxen ålder plågas Briony allt mer av det hon som barn gjorde och inte riktigt förstod vidden av. Men på det enda sätt hon förmår ställer hon allt till rätta på sitt alldeles egna vis, som jag inte vill avslöja här för de som tänkt se filmen.

"Försoning" tar upp ett viktigt och mycket angeläget ämne, som vi med jämna mellanrum stöter på i vår tids rättsprocesser; nämligen: Kan man lita på barn? Utan att inse komplexiteten i den frågan, ställer sig den här filmen inte på barnets sida. Briony får ensam bära skulden för en vuxenvärlds sippa inställning till sexualitet och oförmåga att ta barn på allvar. Det kan inte tydligare än så här visas hur barn offras för att vuxna beter sig som svin. "Försoning" utpekar barnet som skyldig till ett livslångt straff för att hon - mot bättre vetande - pekat ut en oskyldig man och låter Briony bära skammen till döddagar. Den unkna moralkakan kan jag klara mig utan.

Av Monika Wehlin 10 jan 2008 10:30