USA-valet: Sex, lögner och shejkens miljoner

Vad har Bernard Keriks lögner, förbrytelser, skumraskaffärer och hemliga kärleksaffär att göra med Rudy Giuliani? Det säger givetvis en del om den f.d. borgmästarens omdöme att ha förbigått reglerna och lyft en vän till en sådan betydelsefull position som New Yorks polischef. Och nu när Keriks personliga ambitioner och bristande personliga inställning till lagen har avslöjats, ligger det också nära till hands att lägga större vikt vid gamla anklagelser om den systematiska polisbrutaliteten bakom Giulianis berömda nolltolerans.se del 1

Men det framstår fortfarande som en gåta att Giuliani gav Kerik, efter hans kortlivade och kapitala misslyckande som USA:s polischef i Irak, sin personliga rekommendation att leda Homeland Security.1 När nomineringen havererade på grund av en utredning om Keriks samröre med maffian, förberedde Giuliani en plats åt sin gamla vän i det egna säkerhetsföretaget, Giuliani Partners. Liksom Giuliani har Kerik nu blivit mångmiljonär.

Allra viktigast är vad Bernard Keriks historia säger om Giulianis karaktär. Förutom att vara nära vänner, har männen mycket gemensamt i sitt förhållande till kvinnor och äktenskap. Också Rudy Giuliani är känd för att vara otrogen. I flera år florerade historierna om hur hans älskarinna var flitig besökare i borgmästarens residens, såväl som att ofta ha synts vid hans sida vid offentliga tillställningar. Men Giulianis fru hade minst sagt mindre förståelse för sin mans utomäktenskapliga intressen än exempelvis Hillary Clinton. Till slut tröttnade hon på älskarinnans täta besök på borgmästarresidenset och skaffade ett domstolsbeslut som förbjöd älskarinnan - den nuvarande fru Giuliani - tillträde dit. Det var då borgmästaren själv flyttade ut och bosatte sig tillfälligtvis med ett par homosexuella vänner. Snart därefter inträffade "elfte september".

På grund av sin utomäktenskapliga aktivitet, samt sitt stöd för rätten till abort, har Giuliani hamnat i dåligt dager hos USA:s politiskt inflytelserika kristna fundamentalister. Men som ledande Republikansk kandidat, tog nyligen Giuliani emot TV-predikanten Pat Robertsons stöd - samma Pat Robertson som strax efter elfte september hade suttit i TV och varit rörande överens med ärkekonservativa Jerry Falwell om att terrorattackerna var guds straff för homosexualiteten i USA.

Visserligen har frågor om politikers personliga moral och karaktär ofta fått alltför stort utrymme i amerikansk media. Men det verkar ändå finnas något oanständigt selektivt i Giulianis sätt att behandla sina närmaste. Å ena sidan behåller han sin lojalitet mot Kerik trots åtskilliga tecken på vännens ohederlighet, som i sig inneburit en stor risk mot Giulianis egna ambitioner. Å andra sidan tar han tacksamt emot ryggklappningar från en TV-predikant som fördömer homosexuella, trots att det var just ett homopars hem som var Giuliani tillflyktsort under sin äktenskapskris.

Som borgmästare skämdes Giuliani inte för sin älskarinna. Men någon större hänsyn till sin äkta fru visade knappast borgmästaren då han brukade dra älskarinnan med sig hem till det officiella residenset.

Det betyder inte att Rudy Giuliani inte kan bli en respektabel president bara för att han följer sitt hjärta istället för den äktenskaplig konventionen. Men när han redan har visat sig ha så mycket annat gemensamt med Kerik, såväl som att hysa en häpnadsväckande slapp attityd till Keriks professionella brister, vore det verkligen så långsökt att misstänka att Giuliani också delar sin väns skumma affärsmoral?

Och hur förhåller sig Giuliani egentligen till frågan om tortyr? Märkligt nog sammanstrålar dessa två frågor när man närmare synar klientlistan hos Giuliani Partners. Wall Street Journal har nämligen avslöjat att en av firmans mest penningstinna klienter är kungariket Qatar. Därtill finns ett samband med en av världens mest ökända terrorister, Khalid Sheikh Muhammad, av amerikanska underrättelsetjänster kallad KSM.

"Den motsägelsefulla och häpnadsväckande verkligheten är att Giuliani Partners, konsultfirman som har gjort Giuliani rik, mumsar från Qatars tråg, genom att göra affärer med ministeriet som leds av just den medlem i den kungliga familjen som har identifierats i nyhets- och regeringsrapporter för att ha gömt KSM - terroristhjärnan som skickade pengar från Qatar till Ramzi Yousef före bombningen av World Trade Center 1993, och som sålde idéen om en flygplansattack mot tvillingtornen till Osama bin Laden - på sin bondgård i Qatar i mitten på 1990-talet."

Så skriver Wayne Barrett i sitt senaste inlägg om Giuliani i tidskriften Village Voice.2 Barrett har rapporterat om New York Citys politiska scen i över 25 år. Som författare till två böcker om "Amerikas borgmästare" finns det knappast någon journalist som har utforskat Rudy Giulianis liv och karriär så uttömmande som Wayne Barrett. Länk: amazon.com I reportaget beskriver han hur Giulianis personliga kontakter med Qatar utvecklades från första mötet med landets emir, Sheikh Hamad bin Khalifah al-Thani, bara tre veckor efter elfte september då Giuliani tog emot tre miljoner dollar från al-Thani som gåva till terrorattackernas offer.

Emiren var också grundare och huvudägare till Al Jazeera, den arabiska nyhetskanal som har blivit ökänd - och hatad av Vita Huset - för att ha sänt Osama bin Ladens inspelade meddelanden. Dock hindrade det inte Giuliani från att vidare utveckla sina kontakter med Qatar när han senare började marknadsföra sina tjänster utomlands. Den medlem i kungafamiljen som Barrett syftar på är Abdallah bin Khalid al-Thani, som var landets minister för Islam när han agerade beskyddare för terroristen KSM, men som sedan januari 2001 varit inrikesminister. Wayne Barrett har beskrivit sambandet med Giuliani i detalj:

"Abdallah al-Thanis inrikesministerie eller det statligt ägda bolag som det medverkar till att administrera, Qatar Petroleum, har arbetat med Giuliani Security & Safety LLC, ett dotterbolag till Giuliani Partners, på ett onämnt antal kontrakt, vilkas värde varken regeringen eller bolaget vill offentliggöra. Men det finns knappast någon fråga om att ett säkerhetsavtal med Qatars regering, eller med Qatar Petroleum, skulle föra en firma som Giulianis i direkt kontakt med ministeriet som styrs av Abdallah al-Thani… ministeriet kontrollerar en poliskår på 2 500 medlemmar, Qatars General Administration of Public Security, samt Mubahathat, eller den hemliga polisen. Ministeriets lagstadgade uppdrag är att skapa och inrätta säkerhet i detta land.’ Hassan Sidibe, en talesman på ministeriet, säger att ’ett bolag som utför säkerhetsarbete måste få tillstånd från inrikesministeriet.’"

Förutom uppgifterna om Abdallah al-Thanis gästfrihet mot KSM, rapporterar Wayne Barrett om att "Abdallah al-Thani också sägs ha välkomnat Osama bin Laden vid två besök till bondgården, en anklagelse som upprepades så sent som 10 oktober, 2007, i en studie av Congressional Research Service." Mest chockerande menar Barrett är anklagelsen om att Abdallah al-Thani hade hjälpt KSM rymma från Qatar 1996, "just när FBI höll på dra snaran åt honom."

Giulianis säkerhetsfirma har rekryterat åtskilliga säkerhetsexperter från FBI med stor erfarenhet av terroristutredningar. Det verkar därför osannolikt att Giuliani Partners inte skulle ha känt till misstankarna som länge hade kretsat kring klienten i Qatar. I november i år meddelade Giuliani Partners taleskvinna att firman inte har några förbindelser med Qatar Petroleum, men Barret presenterar en lång lista av pressrapporter som överbevisar firmans affärer där - inklusive regelbundna besök av Giuliani själv.

Mot denna bakgrund fortsätter Giuliani att framhäva sin unika erfarenhet av terroristbekämpning i kampen om att vinna Republikanernas nominering. Men faktum kvarstår att hjälten från 9/11 inte alls har varit så samvetsgrann angående vem han gjort affärer med efter attackerna. Liksom sin gamla vän Bernard Kerik, som fick böta hundratusentals dollar för sitt samröre med maffian, sätter Rudy Giuliani sina affärsintressen före etiken. Wayne Barrett går även längre; "Med andra ord, hur osannolikt det än kan låta, har Rudy Giuliani - presidentkandidaten som genomsyras av 9/11 symbolik - hållit på att göra affärer med en statlig institution som styrs av just den man som möjliggjorde elfte september-attackerna."

Khalid Sheikh Muhammad hålls nu på Guantanamo efter att länge ha hållits fången på USA:s hemliga "black sites". Han har identifierats som en av de tre fångar som har utsatts för "waterboarding" - dvs. tortyr.3 Följaktligen har KSM erkänt ett överdrivet stort antal terroristaktioner. Till exempel har KSM erkänt mordet på Richard Pearl, den amerikanska reportern från Wall Street Journal vars halshuggning lagts ut på Internet - fast en annan, Omar Sheikh, har redan dömts för att ha mördat Pearl. KSM:s tendens att tala kan vara beviset på problemet som många professionella utredare har påpekat; tortyr framtvingar värdelös information eftersom den torterade säger vad som helst för att slippa sina plågor.

Vad som har framkommit om KSM:s förbindelser med Giulianis klient i Qatar lär vi nog aldrig veta, så länge Guantanamofångarna inte får träffa egna advokater eller besvara anklagelserna på rättegång. Men det vore onekligen intressant att få höra den f.d. stadsåklagaren Rudy Giuliani kommentera KSM:s medgivanden om Qatars inrikesminister, klienten och Al Qaida-vännen Sheikh Hamad bin Khalifah al-Thani.

Om "waterboarding" utgör tortyr svarade Giuliani nyligen "Det beror på hur det görs. Det beror på omständigheterna. Det beror på vem som gör det." Kanske Rudy skulle vilja komplettera denna diffusa definition med "Det beror på vad som kommer fram."

1 Artikel på www.democracynow.org
2 Artikel på www.villagevoice.com
3 Artikel på www.washingtonpost.com

Av Patrick Gallagher 27 dec 2007 09:33