Skandia och Jante

För vilka är det som förlorat pengar på bonusskandalen? Är det Du som har bil- eller hemförsäkringen i Skandia som är den stora losern? Nej, så fungerar inte försäkringssystemet. Det är med aktieägarnas pengar, med andra ord vinsten i bolaget, som ledningen berikat sig själva.

Från sommaren 2000 fram till december 2003 rasade Skandias aktiekurs från omkring 250 kronor till runt 26 kronor. Huvudsakligen beroende på en usel och girig företagsledning. Samtidigt fick pensionsspararna i Skandia se sitt kapital kraftigt naggat i kanten. Men det berodde på inkompetens i förvaltningen av pengarna och en allmän nedgång på börsen, och inte på det beryktade bonusprogrammet.

Historiskt sett torde det aldrig tidigare ha hänt i Sverige, att en aktieägargrupp, under några år, kommit i åtnjutande av en så värmande och innerlig sympati från de mest skilda delar av svenska folket, som när bonusskandalen avslöjades. Övertonerna blev ofta rent skrattretande.

Plötsligt blev Peterssons dåliga moral riktkarl för att motivera allt från svartjobb till fiffel med sjukkassan. Folk som alltid uttryckt sitt förakt för företagare varnade nu för vilket intryck man tagit.

För dessa måste dagens dom vara ett hårt slag.

Men det man under hela tiden grovt missat är mot vilka kritiken i första hand skall riktas. Det är styrelsen som skall klandras.

Att det finns giriga människor bland såväl företagare som andra yrkesgrupper, kan knappast vara en överraskning för någon. Faktum är att det är en viktig förutsättning för all mänsklig utveckling. Men som i all verksamhet måste det finnas balanserande motkrafter.

En sådan, bland andra motkrafter, är inom företagsvärlden, bolagets styrelse. I Skandias fall garnerad med både arbetstagarledamöter samt revisorer förordnade av Finansinspektionen. Dessutom med till synes, kvalificerat folk från näringslivet. Men det räckte uppenbarligen inte. Här satt man och sov trots att det är styrelsen som har det övergripande och totala ansvaret. Det är faktiskt styrelsen uppgift att skapa sådana rutiner att det förhindrar manipulationer av den här arten.

Dagens frikännande dom är det därför inte mycket att säga om. Det är däremot en bekräftelse på hur illa det kan gå med en otydlig och inkompetent styrelse och som enligt min mening har kommit alldeles för billigt undan. Den svenska gyllene regeln, om att allas ansvar är ingens ansvar, har med dagens dom, ytterligare en gång bekräftats. Och det är tragiskt.

Av Lars Nilsson 19 dec 2007 14:05