Att sms-lånen har ökat lavinartat var väl inte direkt någon nyhet när SVT:s annars så avslöjande program "Uppdrag granskning" tog upp ämnet den fjortonde november i år, och sedan dess har den ena larmrapporten kommit efter den andra.
Speciellt aktuellt blir ämnet nu i juletid - handelns stora högtid - och i de flesta fall årets mest inkomstbringande månad. Köphysterin slår hårt på ett positivt sätt - för handlarna - och på ett negativt sätt för många konsumenter. Och då speciellt för vissa grupper; de som redan har det svårt ekonomiskt. Tänk att julklappar - saker! - nästintill har blivit en statusgrej. Många känner sig tvingade att ta lån som de egentligen inte har råd att betala tillbaka, bara för att inte hamna utanför, och kanske även anses snåla. Man köper saker än till den ena, än till den andra avlägsna släktingen för att man känner sig tvungen. Man visar sin inställsamma, och inte alltid sanna, uppskattning genom saker, och inte möten som många även förknippar julen med. Man köper sig en, och ger bort, en bekräftelse och ett bevis på att man finns och bryr sig om mottagaren. En mottagare man kanske egentligen inte känner, och bara träffar en gång om året - just på julen.
2007-års julhandel väntas omsätta 60 miljarder kronor!. Åtta procent av dessa julklappskonsumenter kommer att använda någon form av kredit, alltså handla för andras pengar. I år väntas Kronofogden få omkring 920 000 betalningsförelägganden. Naturligtvis handlar inte alla om att någon lånat pengar från något av de 23 uppgift från den tredje december snabblåneföretagen, men uppskattningsvis kommer 20 000 av dessa förelägganden att handla om obetalda sms-lån, i många fall till just julklappar. Tänk att så många som nästan åtta procent känner sådan press kring julhandlingen av klappar, att de känner sig tvugna att låna pengar för att klara situationen! Och eftersom pengarna läggs på paket till andra, blir det återigen inte lånarens pengar som han/hon använder på något till sig själv, utan vad som han/hon får är enbart skulder. Och vem gör då han/hon detta för!? Jo, för dig som mottagare! Har du samvete nog att ta emot en sådan julklapp? Något du vet eller misstänker är köpt för lånade pengar. Och har du samvete att fråga givaren om hans eller hennes situation? Du kan vara medskyldig till att någon annan hamnar i skuldfällan i år framöver! Och för honom eller henne är det inte över i och med att julen är det.
"Det är saligare att giva än att taga". Men hur långt ska det få gå?
I "Ryska posten" frågar man om "handtag, famntag, klapp eller kyss?". I år får vi nog fråga tomten "konto eller kredit?" och ställa oss frågan hur vi gör om, eller när, vi får en julklapp vi vet eller misstänker att givaren inte har råd med. Tackar vi och låtsas som ingenting även om vi har våra misstankar, eller tackar vi, och frågar sedan givaren om våra aningar stämmer eller inte? Vill du ha på ditt samvete att förstöra någons jul - och ekonomi? Och, som sagt, tänk på att presenten är köpt för DIN skull..!
Källor som ej angivits i texten
*Handels utredningsutskott
*SvD 26/11-07
*Synovate
Av Maria Sågå 18 dec 2007 08:01 |
Författare:
Maria Sågå
Publicerad: 18 dec 2007 08:01
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå