Min dröm är att skapa ett inspirerande, vackert och unikt konstverk som kan bidra till att göra den stora skapelsen än mer fantastisk. När mitt konstverk är klart vill jag kunna stå inför den helhetens skapare och vara stolt över min skapelse.
Jag vill känna att jag inte har hållit tillbaka någonting. Att jag har gett utlopp för mitt innersta utan att låta mig hållas tillbaka av några begränsningar.
Tid och rum, tankar och känslor är bara olika aspekter av konstverket. Helheten står för alltid inför evighetens beskådan och allt kan upplevas samtidigt.
Själv är jag visserligen begränsad i min upplevelse av alltet, men den begränsningen är inte oöverkomlig. Jag kan med medvetandets kraft bryta mig loss från det linjära, västerländska, kvantifierande, endimensionella synsättet på världen och uppleva alltet från evighetens synvinkel. Jag kan se att tiden bara är en annan aspekt av konstverket.
Det finns andra varelser här på jorden med ett helt annat synsätt på livet. De verkar uppfatta livet som en tävling där det gäller att ha mest pengar, bygga störst hus eller ha finast titel på sitt visitkort. Dessa människor försöker jag älska. Jag försöker älska dem, men inte låta dem störa mitt skapande. Som jag ser det är de förvirrade människor som på grund av att de bryr sig mer om vad andra tycker än vad de tycker om sig själva jagar illusioner för att de tror att dessa kommer göra att andra människor tycker bättre om dem.
Som jag ser det handlar livet om att skapa en sammanhängande helhet som både tilltalar känslan och förnuftet. Men framförallt handlar det om att våga skapa. Våga leva ett kreativt liv. Våga vara sig själv utan att låta sig styras, begränsas och brytas ned av andras uppfattningar om mig och livet.
Jag är herre över mitt liv. Ingen annan!
Av David Böhlmark 04 dec 2007 08:51 |
Författare:
David Böhlmark
Publicerad: 04 dec 2007 08:51
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå